distans

Ironi när den är som bäst. Du har aldrig varit så långt bort förut, jag känner inte dig längre. Jag önskar att jag gjorde det. Du var en bästa vän. Jag älskade dig.
Men varje ord som handlar om dig står i imperfekt. Jag antar att det inte finns något vi längre. Jag antar att våra liv i fortsättningen kommer gå helt skilda vägar. Jag antar att..

Kära vän, skulle vi inte vara starkare än så här?

Kommentarer
Postat av: presidenten

Men varför är det bara jag som ska vara stark nog att orka hålla kontakten? Du har ju faktist inte försökt.. så varför ska jag kämpa för något då?

2008-12-22 @ 23:34:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0