Julafton

Trots den otroligt härliga upptakten till igår (känn hur meningen riktigt dryper av ironi) blev julafton jävligt lyckad. Jag tycker om mina kusiner. Jag tycker om att vara en del i en stor släkt. Jag tycker om att trängas i soffan för att titta på Kalle Anka och att kränga i sig godis. Jag tycker om att mosa sönder händerna och ge allt när vi spelar pungråtta. Jag tycker om att skratta så att tårarna rinner. Jag tycker om min släkt.

Jag tycker om att se hur ansikten målas med leenden när tomten bärs fram av en traktor, att alla, gammal som ung, sprang fram till fönstrena får att få en skymt av spektaklet. Jag tycker om att betrakta förväntan när barn sliter av paketpappret. Jag tycker om att själv bli löjligt lycklig och säga tack och le stort. Jag tycker om när folk blir glada och säger tack till mig. Jag tycker om värmen, jag tycker om stämningen, jag tycker om känslan.

Tack för igår allihop. Det var precis vad jag behövde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0