När tåget anlände i Höör skyndade jag mig till busshållplatsen. I onödan. En av de få timmar som bussen inte gick på var såklart den här. Helvete.

Tänkte plocka upp gymnasiekortet ur fickan, men insåg snart att det inte var där. Och inte i andra fickan, väskan eller byxfickan heller. Det låg kvar på tåget. Dubbelhelvete.

Springer runt på stationen, försöker hitta någon som kan ringa och be dem lägga av kortet i Hlm. Men det fanns uppenbarligen inte. Trippelhelvete.

Ringer pappa. Inget svar.

Ringer mamma. Inget svar.

Ringer pappa igen.

Gråter lite.

Det börjar regna, sjukt mycket. Och jag blåser nästan bort.

Gråter en massa.

Ringer mamma igen.

Ringer pappa.

Förklarar hulkande vad som hänt.

Ringer hittegods.  Numret avstängt på kundens begäran.

Ringer Skånetrafiken. Surkärring.

Står ute i en timme och väntar på bussen. Väntrummet var inrökt och äckligt, jag stod inte ut där. Husväggen på stationshuset skyddade mig något sånär från regnet, men vinden och den bitande kylan hade mig i sina klor varje sekund av väntan. Fyrdubbelt helvete.

Tillslut kom äntligen bussen, och jag betalade snällt tjugo kronor trots att jag borde fått resan gratis.

Körde moppe hem, förvånansvärt uppmärksam.

Anländer i Brönnestad. Tar av mig alla mina våta kläder och inser att jag förlorat känseln i två fingrar och två tår.

Femdubbelt helvete.

Upptäcker att strömmen fortfarande är borta i halva huset, och tvingas äta kall mat. Kanelknäcke och te blev det - och visst det var gott, men - SEXDUBBELT HELVETE.