25 September
Jag klev in. Hon tittade upp på mig, men återgick snabbt till sin telefonkonversation på schokoblackah. Rummet var ganska litet, och stolarna och all annan utrustning såg ut att komma från någon gång runt femtiotalet. Skulle jag chansa? Skulle jag stanna, och våga lägga mitt utseende i hennes händer?
Okej, ni får gärna kalla mig fördomsfull, men stället gav mig läskiga vibbar. Det faktum att hon bara pratade vidare på något konstigt språk, utan att ta någon som helst notis om mig förstärkte känslan av att det här var helt fel.
Skulle jag chansa?
Nej, med svansen mellan benen sprang jag ut från salongen igen.
Kommentarer
Trackback
