3 September

De stod där och spelade tennis, två män i fyrtioårsåldern. De var inte särskilt duktiga, faktum är att de flesta bollarna bara fick flyga över nätet en enda gång. Men på något vis utstrålade de styrka, och kraft. Envishet.
De slog hårda fina bollar till varann. Sprang som sjutton, slog tillbaka. Gjorde en häftig rusch, missade. Serve. Omserve. Träff.

När min buss rullade vidare utvecklade sig spelet. Männen lät plötsligt bollarna studsa flera gånger innan de sköt tillbaka, med racketerna bakom ryggen eller under ett lyft ben. De hoppade och snurrade och fyrade av det ena skottet efter det andra fyllda med glädje.
De utstrålade nu vuxen barnslighet, jag blev glad i magen.

Kommentarer
Postat av: .....

vuxen barnslighet, kunde varit jag ju :) .............

2008-09-04 @ 21:18:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0