Jag vet inte. Åh gud, jag vet inte.

Jag kommer knappt ihåg hur han ser ut. Jag kommer knappt ihåg vad vi pratade om. Jag kommer knappt ihåg hans skämt eller charm. Men jag kommer ihåg kemin, och hur den på något vis stämde så bra.

Jag vill träffa honom igen, nu.

Han dyker upp överallt utom i den verkliga världen. Senast han hälsade på mig var i drömmen jag hade i natt. Eller, bokstavligt talat hann han aldrig komma och hälsa på - men han var på väg. Han satt i ett tåg på väg till mig. Jag städade mitt rum i sista minuten. Det var kväll.

Nu är det morgon. Väckarklockan tog med mig tillbaka till verkligheten innan hann han komma fram. Innan jag fick se hans ansikte igen.

Jag önskar att han inte bodde så långt bort, så att jag åtminstone kunde råka springa på honom på stan någon gång ibland.