Jag är.
Jag är inte den man först lägger märke till när man kommer in i ett rum med nya människor. Jag är varken den med flest piercingar, längst ben eller blåast ögon. Jag är inte den där spontana, spralliga människan som fäller roliga kommentarer och får dig att skratta. Jag är blyg. Jätteblyg faktiskt.
Jag antar att jag är en sån som smälter in i mängden, en sån som lätt försvinner in i massan.
Den där människan man aldrig riktigt fäster någon tanke vid. Bara snabbt utbyter ett par obetydliga ord med.
Jag förstår att alla inte orkar vänta tills jag vågat öppna upp mig lite, för att kolla upp vad som finns inunder. Jag förstår att det är lätt att bara kasta en snabb blick och sedan vandra vidare. Jag vet att jag inte direkt skriker ut Hej kom och lek med mig! Jag vet att jag kanske inte riktigt inbjuder till långa konversationer och förtroende.
Men jag trodde faktiskt ni lyckats lägga märke till att jag är en glad och skrattig människa. En människa med munnen nästan konstant formad i ett leende. Jag trodde faktiskt att mina skratt verkade lika äkta som de var. Att ni såg hur jag jämt log mot er.
Hade jag fel?
Hade jag så himla fel?
Kommentarer
Postat av: Elin.
har det hänt något? :/ <3<3
Postat av: hej hugo
Du var dock väldigt skrattig idag! :)
Postat av: Elin af Häglinge
Du är som en oslipad diamant, Anna! Man får putsa lite på utan och när man har gjort det hittar man en vacker och värdefull skatt! Du betyder <333
Postat av: Anna Arvidsson.
Elin; Nej inget har hänt, jag har bara snurriga tankar.
Postat av: emilia
åååååå, anna! jag saknar dig! jag saknar dig så mycket så det gör ont! Har försökt ringa dig men du har inte svarat :/ <3
Trackback
