en millimeter från den berömda väggen
Men av någon anledning uteblev reaktionen. Och jag har klarat av att visa upp en fullt fungerande Anna här hemma.
se bara till att du har ordentligt med kuddar runt omkring dig när du trillar, snubblar, kollapsar. så blir fallet inte riktigt lika hemskt.
om jag hade kunnat, hade jag varit skyddsnät. men det kan jag inte. det kan nog ingen. för du kanske inte förstår hur värdefullt ditt liv och din kropp är, förrän du har kollapsat en gång till.
eller förrän du får en tillsägning av en auktoritär person som har hand om ditt mentala mående. det fick jag. då pumpades tårkanalerna till bristningsgränsen. och jag skämdes.
det gör jag nu med. men nu njuter jag lite av det också. för du gör mig varm i hjärtat och jag älskar ditt ord-trolleri. ta hand om dig. <3
men anna då. igår när du sov på golvet såg de ut som att du lyssnade på musik. jag ville sätta igång någon fin låt åt dig att lyssna på men jag vågade för jag ville inte väcka dig om du sov på riktigt
Anna, skärp dig, jag orkar inte se dig såhär, det tär på mig mycket, mycket mer än du tror.
Jag vill ju bara att du ska må bra..
Jag vet aldrig vad jag ska säga längre när jag läser vad du skriver. Det känns som om det inte hjälper, och jag känner mig så hjälplös. Och det är hemskt, för jag tycker ju så mycket om dig.
Jag säger som Sara - jag vill ju bara att du ska må bra.
Min fina vän. Älskar dig. Var rädd om dig och kom och lägg över bördan på mig ibland. <3
Anna jag läste just din blog för första gången.
Och min första tanke var V A C K E R T. Fast det är inte sant. För vackert var det väl inte... Men otroligt välskrivet,påtagligt, verkligt, äkta. Äkta kändes det... om en mörk
Jo Anna! det var otroligt vacker läsning. Det finns väldigt få som kan skriva som du. Det krävdes inte många inlägg för att kunna se det.
Att kunna stirra genom tomma ögon och ändå kunna se är en gåva. En fin sådan faktiskt. Den besitter du.
Blicka framåt nu. Du har ett helt nytt decennium framför dig. Det kommer att bli det bästa någonsin. Jag lovar!