eskalerande
(texten till bildspelet, för den som vill se orden framför sig.)
eskalerande
som en ångvält kör jag över mig själv, om och om igen
mörbultad och mardrömssvettig.
man kan klara sig på ingenting
frånvaron som lyser i ögonen behöver inte avslöja en
trots att den är det enda som egentligen
är närvarande.
men det trasar sönder
när jag slutligen inser
att det enda ni ser
är det föråldrade glitter
jag placerat framför irisen.
en gång kastade ni upp mig till stjärnorna
och fortfarande försöker jag febrilt lura mig till tron om att
jag faktiskt hör hemma där.
men vi andas inte samma luft
och de hånler,
när jag går förbi.
fortfarande varje nederlag,
som ett slags utspädande av blodet
Kommentarer
Postat av: m.
jag tycker om din blogg.
Trackback