Solen sken och jag åkte pulka idag. Det var jobbigt men fint. Igår tränade jag spinning, och jag klarade det; jag kunde till och med ta i. Fotointresset är tillbaka och det spritter av skrivkli i fingrarna fast jag inte har något att skriva om. Jag lyssnar alltmer på glad musik. Har många trevliga planer på gång, födelsedagspyssel, biobesök och kompismys till exempel. Jag ser horisonten igen, vågar planera, vågar blicka framåt.

Och det känns fantastiskt.

Fast runtomkring mig faller alla isär. Åh. Hur tar man hand om andra utan att drunkna själv?