avvikande,

inte undvikande

men ögonen rinner. som om de försökte säga att jag borde vara ledsen, för saker är inte bra

          fast jag känner inte så värst mycket. är ganska avtrubbad. aldrig riktigt närvarande.

ur munnen kommer bara meningslösa ord. jag pratar om saker som varken intresserar mig eller andra. vet inte varför. det bara blir så. tänkte nog att det är bättre än att inte säga något alls, men jag undrar om det inte var väldigt fel tänkt.

i princip varje dag fram till och med den femte juli är uppbokad nu. jag vet inte riktigt hur det gick till. eller om jag kommer att klara av det. men det är väl kul med lite spänning i vardagen..

är hungrig. tycker att jag inte gör något annat än att äta och sova, ändå blir jag aldrig mätt. eller utsövd. konstig ekvation det där.

och idag var det förresten alla hjärtans dag. om någon lyckats undgå det.