hjärtbitarna, hjärtbitande

du gråter för minsta lilla, är det inte så?
världen är tung och allting är monotont och likadant
inte inspirerande, inte motiverande, inte engagerande
du är rädd för vad som händer, är det inte så?

alltid har du kunnat axla tunga laster
utföra enorma bedrifter och ge fantastiska resultat
du har alltid burit fanan högt
          och alltid har du varit ett stöd för den som behöver det
          alltid har du varit den vackraste vännen av dem alla
          fast nu vet du inte längre vad du ska säga eller göra, och det är hjärtslitande, är det inte så?
alltid har du varit den som haft energin då andra inte orkat, alltid har du varit den som alltid varit
och nu sviktar du
du är rädd för vad som händer, är det inte så?

jag ser mönstret gå igen
det avtecknas i varje utandning, i varje inhalation
men vi har inte tid att titta på andetag, för vi har inte tid att träffas
och du orkar inte riktigt bry dig längre, är det inte så?

för väggarna kryper närmre och sluter sig runt din kropp
du är rädd för att vara sårbar, rädd att inte möta kraven, att inte prestera
          och ändå vet du, att det är ju ingen som kräver att du ska prestera, det är ju ingen som egentligen kräver någonting alls av dig
trots det orkar du inte
och du är rädd, för du vet inte vad som händer,
är det inte så?

det är nog dumt att säga det, men jag är också rädd
för jag vet vart vägarna av orkeslöshet leder, jag vet precis vart de tar en
och jag ser hur de gripit tag i dig
jag vill så gärna hjälpa, men jag kan inte
jag har inte ännu återfunnit tillräckligt mycket styrka för att kunna sträcka ut hjälpande händer, och det är hjärtslitande

förlåt.

Kommentarer
Postat av: vildatilda

men det är en fin tanke att vilja. att orka vilja är stort. <3

2010-02-03 @ 17:22:07
Postat av: anna



"för väggarna kryper närmre och sluter sig runt din kropp" jag ryser. och jag håller med föregående. att orka vilja är en början, att bara vilja bry sig är ibland tillräckligt. vi är inga supermänniskor, ibland står vi själva med problem upp till armhålorna och då kan man inte orka axla även någon annans problem. och även om man inte orkar bära någon annan så kanske man iallafall kan ge den en klapp på axeln, det är alltid något.

2010-02-03 @ 17:40:48
URL: http://www.poetsia.devote.se
Postat av: p

åh. varje litet ord är så välformulerat. fint, himla fint och igenkännande.

2010-02-06 @ 13:49:28
URL: http://percie.blogg.se/
Postat av: hanna

Så klockrent, så på pricken rätt, så otroligt berörande. Så förjordat fint! är det inte så?

2010-02-13 @ 22:56:25
URL: http://hannour.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0