har suttit och skrivit på än så länge hemligt material i en dryg timme nu. helt underbart att orden vill komma igen. kan ju berätta att jag blev ganska så rejält inspirerad av den här texten. just nu lyssnar jag på damien rice och sluter ögonen till melankolin. vaggar sakta, har harmoniska tårar i ögonvrån. det är faktiskt väldigt fint.