rethosta och resfeber. möjligtvis lite riktig feber också, men det tänker jag lämna outforskat.
så himla galet att det är tidigttidigt imorgon vi åker; resan har alltid legat så himla långt fram i tiden
varit det där målet vi nästan trodde var ouppnåligt, men ändå uppnådde. åh. det ska bli så fint!
och att tvåan är slut.. det kan jag inte riktigt förstå det heller. vet ni vad? jag satte mvg:na – trots att jag var så jävla borta större delen av året. till och med vad den där dumma skotten sa på nationella hörde jag, fastän tankarna ideligen flög över till religionsarbetet och epokuppgiften. jag gjorde det! tog mig igenom det. segrade. känns riktigt jäkla bra.

nu ska jag ut och krama min familj lite innan vi far till höör och jag vidare till lund och sara. imorgonimorgonimorgon!