avtryckare

avtryck på min kind
värmen från två försiktiga läppar
ett kärleksmärke

farvälet i din blick
rädslan inför morgondagen
framtiden

du visste
att han skulle komma,
med sin avtryckare

du trodde bara att,
det skulle ta längre tid.


Dagens utmaning den tjugoandre.

född till det här

att gråta
att skratta
att tänka
att prata
att springa
att fly
att vända om
att vara
att drömma
att våga
att finna

född till det här,
att vara människa.

att hata
att älska
att förlora
att vinna
att söka
att veta
att tro
att blunda
att se
att förstå
att tappa allt

född till det här,
att vara
människa.


Dagens utmaning den tjugoförste.

fortfarande juni

ögonblicket
vi delade
återvänder och omfamnar mig
varje kväll
när jag sluter
mina ögon

sprider lycka och värme
lätta fjärilstankar

i mina tankar
är det du och jag 
oupphörliga

i mitt huvud,
är vi kvar där vi var
en gång i juni


Dagens utmaning den tjugonde.

om det dödar mig

de andra pulsade genom snön
men mellan oss fanns inget skyddande vitt täcke.
vi gned skelettdelar mot varandra
slipade kulleder, slet ut kotor

min kropp svek mig, din kropp svek dig
men vi skulle ta oss igenom det här,
vi skulle nå vårt mål
om det så dödade oss.

de andra pulsade genom snön
svettades, kämpade
vi stampade sönder oss själva
i jakten på något,
vi trodde var vackert.

det dödade mig.


Dagens utmaning den nittonde.
Natalies tolkning borde ni läsa. Den är vacker.

men, om?

och sen kom natten
mörkret utplånade alla hinder
suddade ut gränserna
jag såg inte din kropp, men jag kände din själ
du var nära.

vi delade tankar
vi delade oro
vi delade drömmar

vi delade passerad tid,
vi delade framtidstro

och sen kom dagen
återupplyste alla detaljer och skavanker
återfann all misstro
du stod kvar vid min sida, men jag undrade om vi någonsin
skulle dela hjärtan, igen.

lyckliga tillsammans

silhuetter av två människor
kärlek  i motljus
världen var emot dem, men de,
de var lyckliga tillsammans

hon är så söt

de sa att hon var söt
men de visste inget om samvetesmonstrena
som fyllde hennes inre
de såg aldrig att när natten föll
färgades det rosa svart

de sa att hon var söt
de strök med öppen hand över hennes kind
en uppmuntrande beröring
men stannade aldrig kvar  för att se
hur huden vecklades ihop
och förkolnade av värmen

jag gick i hennes klass
hennes uppenbarelse fascinerade mig
hon var inte vem som helst
jag sa att hon var söt,
hon spottade mig i ansiktet.

det är så här jag försvinner

en snöflinga landar i mitt medvetande
iskristall i mina tankar
du sträcker ut din hand och
med fjäderlätt beröring
stryker du bort den

det är så här jag försvinner

med vänliga intentioner
vackra, bomullsinlindade ord
och fjärilsvingar
försöker du driva bort det kalla
det frusna, det kylda
mig

det är så här jag försvinner

jag är morgondimman
jag är frosten på asfalten
jag är luften som beblandas med ditt andedräktsmoln
när du vill sträcka ut en hjälpande hand
när du vill förvandla mörker till ljus
trasar du sönder min själ,
mig

det är så här jag försvinner.

var är hon?

de satt i en rund ring
skrattade i samhörighet
delade drömmar
utbytte tankar
log i samförstånd

en ring av sluten gemenskap
långt tids förtroende
lyckliga minnen

så många dagar spenderade
tillsammans
i gamla formationer,
att ingen frågade sig
vem hon var

förrän hon var borta.

glömd

det läkande ordet
nedkrafsat på ett skrynkligt papper
sedan utsuddat, och åter nedplitat
omsorgsfullt

ett skrynkligt papper
dansande i vindar på trottoaren
ivägkastat
bortglömt

hon är som heroin

hon tar med mig på en resa
vi håller lyckan i handen
skuttar över gröna ängar
och dricker juice med solen i ögonen
sedan drar hon mig i armen,
vill hem
hem till regn och gråhet
till bottenlösa hål
till sömnlösa nätter
Jag kan inte göra motstånd
mina läppar är förseglade
hon drar i min arm och jag följer efter
beroende av hennes doft
beroende av hennes närhet
beroende av henne
hon spatserar i min halspulsåder

över nu

mitt i åskvädret
en människa
röd jacka mot svart bakgrund
yrvindar i virvelhår
regndroppar mot naken hud
hårt famntag
om sig själv
det är över nu, det är över nu, det är över nu
ett inpluggat mantra
använt i för många månader
utslitet
förbrukat
röd jacka i stormens mitt
piskade kinder
det är över nu, det är över nu, det är över nu
ett inpluggat mantra
för att stilla yrväder
inombords

identiska tvillingar

för ni såg ju likadana ut
rött yvigt hår, fräknar, blåa ögon
små öron, raka tänder
ni såg ju likadana ut
exakta kopior, perfekta avbilder
så varför ville ni att de
skulle behandla er olika?

Skärva

Skärva,
du tror att det är din bit som fattas
att det är din bit som ska göra spegeln hel
men vi kommer aldrig att låta dig komma tillbaka,
det var du som skapade sprickan
det var din bit som inte passade in
det är du som är den skyldige.

Skärva,
berätta inte om hur svårt ditt liv var
hur mycket jobbigt du fått gå igenom
du sårade oss
du bröt dig loss och spottade på oss
nu gråter du för att dina kanter är vassa
för att du själv skär dig på dem ibland.

Skärva,
du kan inte komma tillbaks nu
du gick din väg förut och du får stå ditt kast
det går inte att pussla ihop speglar
sprickorna finns alltid kvar, som oläkta sår
Skärva, förstår du inte?
du var en vän.

fjädrar och nere

Han fångade snökristaller på tungan. Som fjädrar dalade de ner, som fjädrar från en kudde man råkat ta sönder i ett kuddkrig. Han undrade om någon tagit sönder någonting där uppe. Om något var på tok. Sen insåg han att så kunde fallet inte vara, varenda människa gick runt med ett stort barnleende i ansiktet. Snön kunde inte vara ett illavarslande tecken. Något så vackert kunde inte vara något negativt.

Hon sprang in i honom, hon hade inte tid att se sig för och hon sprang in i hans fjäderlätta hjärta. Istället för att utbrista men hallå, se dig för! brast han ut i flickfnitter. Hon tittade förvånat upp och mötte hans blick. Den log. Ända ut i minsta lilla ögonfrans och hudveck log han. Reflexivt log hon tillbaka. Hans glittrande ögon smittade av sig. 
Hon öppnade munnen för att säga förlåt, att det inte varit meningen att springa in i honom så där, men han hann öppna sin mun först.
– Titta dig runt omkring, sa han. Och hon lydde hans ord. Hon såg ett torg fyllt av människor som vimlade hit och dit. Hon såg en dam insvept i en stor pälsjacka springa in på parfymeriet. Hon såg en tonåring nonchalant luta sig mot den fula statyn och hon såg en liten pojke sitta bredvid en hund på en parkbänk. Pojken kliade hunden under örat och när hunden sedan hoppade upp och slickade honom i ansiktet skrattade han så äkta att det kändes ända ner i hennes hjärta.
– Du rusar förbi mycket vackert. Med ögonen nere i marken missar du alla fjädermoln av lycka.
Hon tittade förvånat upp mot honom.
– Jag har aldrig tänkt på det så.. Jag har alltid..
Han lade handen över hennes mun.
– Scch, nu gör du det igen. Titta upp, öppna dina ögon och släpp in allt det vackra.

Och hon såg. Att nere inte bara var nere och att uppe inte bara var uppe. Att snö inte bara var fruset vatten, utan att det var iskristaller. Tunna fjädrar som lindar sig runt ett hjärta. För att värma.

spring iväg

grön skylt
nödutgång
det var din hand på handtaget
du som sprang

sprang sprang sprang

ifrån elden
ifrån kylan
ifrån hatet

du sprang
sprang sprang sprang

jag stannade
kröp ihop
du hörde aldrig min viskning
du var för långt bort

och vad hjälper förresten ett förlåt,
när du redan börjat springa?

jag kommer alltid att tro på dig

du sa
jag kommer alltid att finnas här
jag kommer alltid att vara nära,
jag kommer alltid att tro på dig
vad livet än för med sig,
jag kommer för alltid att tro på dig
hjälpa dig, stötta dig
jag kommer alltid att älska dig

så sa du,
ordagrant

jag kommer alltid att tro på dig
jag kommer vara den som står kvar när andra går
du kan luta dig mot min axel,
gråta ut mot min kind

men du var först att gå
du vad den som stängde dörren
och lämnade mig i tivel

stora flickor gråter inte

att halka på isen
att falla
att skrapa upp knät
att se hur blodet slingrar sig nedåt
att känna hur det stelnar
att titta sig runt omkring, upptäcka att man är ensam
att ingen kan hjälpa en upp
att ingen vill.

att resa sig upp, utan ett ljud
för stora flickor gråter inte.

Vad vill du mig?

helomvändning i motljus
silhuetter som möts, sammanstrålar
hand i hand,
ett leende som fastnat i mungipan
vad vill du mig?

ett steg framåt, fot framför fot
en bro som kan bära eller störta samman
sekunder av tvekan, vad vill du mig?
en försiktig nick mot solen,
är du redo?
jag är redo.

rykten, 2

ord bytar mun
vandrar mellan människor
passerar nya tankar,
nya upplevelser

ord bytar mun
formas, förändras
fått ett nytt sammanhang
en ny väg att gå

ord bytar mun
vandrar mellan människor
tummar på sanningen
byter ut den

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0