10 Oktober

Ordlös.
Inte för att orden plötsligt tagit slut, eller för att kreativitetsnivån ligger på noll. Inte för att allting jag skriver känns framkrystat och hopplöst klichéaktigt.
Jag är ordlös för att här och nu är perfekt. Jag sitter osminkad med ful frisyr i en tom tågvagn och bara njuter av livets gilla gång. Trots att mitt säte doftar svagt av kräk.

9 Oktober

#1
Vågar man ta av sig jackan? Tänk så tycker de inte det är okej att vi är här? Och nu försvann Elin med.. Typiskt.

#2
Pappa: De verkar vara ett par trevliga tjejer, dina kompisar
OM de är! Ni skulle bara veta :D

8 Oktober

LärarAnna: Sitter du här och är flitig?
Anna: Nja, jag bara väntar på rätt tåg så att jag kan åka hem med mamma
LärarAnna: Schh! Klart du är flitig! ;)

7 Oktober

Egentligen såg han väl ut precis som dig och mig... Han hade ett maskulint, kantigt ansikte med slät blek hud. Kort skäggstubb täckte hans haka och ovanför överläppen fanns begynnelsen till en mustasch. Hans hår var kortklippt och mörkt, och hade en tendens till att locka sig. Under en stor panna gömde sig två mörkt brunt, väldigt mörkt brunt målade ögon.

Ja, egentligen såg han väl ut som dig och mig. Som vilken svensk man som helst... Men mörkheten i hans ögon fick mig att förstå, att han inte kom härifrån.

6 Oktober

Huller om buller, ovanpå varann, liggandes lite hur som helst. Huvud mot fot, fot mot huvud. Jisses människor, ni är något av det bästa jag har!

5 Oktober

– Vad skulle du ha valt?

4 Oktober

hemligstämplat.

3 Oktober

inkapslad i regnkläder
höstkyla i ansiktet
stor vit sten

block penna kamera
the sun has set.

2 Oktober

Det var som att gå igenom ett starkt energifält - huset omvandlade mig till ren glädje. Tröttheten rann av på mindre än en sekund, och ersattes med lycksalighet.
Jag blev stark igen.

1 Oktober

Okej, jag har bestämt mig. Jag gillar inte henne, hon når inte upp till mina krav.
För lite humor, för mycket "fin". För präktig på något vis.
Och alldeles för dålig på att förklara och vara rättvis. Jag vill ha tillbaks Micke.

30 September

Jag tror inte det varade mer än ett par millisekunder de flesta gångerna, men jag somnade.
Minst fem gånger under min resa till skolan nickade jag till, trött som en nyfödd kattunge.
Jobbig helg? Jo absolut, men underbar.

29 September

Vi kommer att ses igen, jag vet det, men det var en klen tröst när jag blev tvingad att ta farväl.

28 September

Jag ville inte att de skulle se mig.
Jag mådde illa, gick ut i köket.
Ville vara ensam en stund.
Lutade mig mot diskbänken.
Förrvirrade tankegångar.
Illamående inne i huvudet.
Kramper i ben, skakande kropp.
Skälvande axlar, fallande tårar.
Utomkroppslig upplevelse, noll kontroll.

Jag ville inte att ni skulle se mig så.

27 September

Amalia: När ska vi vara framme?
Amalia: Är vi framme?
Amalia: Är det långt kvar?
Amalia: Är vi snart där?
Amalia: Är vi framme?

Anna: Amalia, vi är framme!
Anna: Amalia?
(Stöter till Amalias ben, hon tittar sömnigt upp)
Anna: Vi är framme! :D

26 September

Hon bar ett leende, men där hon låg på britsen var hon allt annat än glad. Hon var nervös, kanske en aning rädd. Och hennes leende var bara en genomskinlig mask, vilken berättade; jag vet att det kommer göra ont, men det kommer också att göra mig gott.

25 September

Jag klev in. Hon tittade upp på mig, men återgick snabbt till sin telefonkonversation på schokoblackah. Rummet var ganska litet, och stolarna och all annan utrustning såg ut att komma från någon gång runt femtiotalet. Skulle jag chansa? Skulle jag stanna, och våga lägga mitt utseende i hennes händer?
Okej, ni får gärna kalla mig fördomsfull, men stället gav mig läskiga vibbar. Det faktum att hon bara pratade vidare på något konstigt språk, utan att ta någon som helst notis om mig förstärkte känslan av att det här var helt fel.
Skulle jag chansa?
Nej, med svansen mellan benen sprang jag ut från salongen igen.

24 September

jag måste inbilla mig.
vad jag känner kan inte vara på riktigt,
det här måste vara en illusion.

23 September

som pilar som oavbrutet sköts mot mitt ansikte
som tusen lätta nålstick på en och samma gång
som elektriskt pulserande ansiktsakupunktur

mikroskopiska vattendroppar föll från himlen
i fartvinden suddade de bort mitt smink, ersatte mina tankar
och bytte bort mitt dystra humör

22 September

Plingelingeling.
Iiih, nu ringer Mich!
– Hej det är Anna :D
– Hej, Shockoblackamotoblöh?
– Eeeeeh? Mamma?!

21 September

favoritplats
favoritkänsla
favoritväder
favorittankar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0