2008, ett förändringens år
Om jag tvingats sammanfatta 2008 med ett ord, skulle jag valt förändring. Jag har många nya upplevelser med mig i bagaget nu. Jag har slutat grundskolan. Jag har varit utomlands i tre veckor utan min familj, jag har varit på skrivarläger och blivit inspirerad. Jag har mött nya vänner, jag har tappat gamla. Jag har skapat kontakter som fått mig att tänka annorlunda. Tänka nytt.
Jag har gått i botten, brutit sönder min kropp med stress och höga krav precis som jag gjorde i fjol, men i år föll jag inte lika hårt som då. Jag har uppenbarligen lärt mig någonting från förra året trots allt. Fallet då, the breakdown tvåtusensju, härdade mig nog mer än jag trodde.
I år har jag växt. I år har jag åldrats och blivit starkare. Jag har byggt upp mitt självförtroende, min självkänsla och mina drömmar.
I år ser jag med nya ögon i spegeln, jag har förändrats. Till det bättre. Till något mycket bättre.
Höjdpunkter:
18/3-29/3 besök hos natalie
9/6 liseberg med 92
11/6 skolavslutning
11/6 vinst i Drugsmarts novelltävling
16/6-6/7 språkresa
3/8-8/8 skrivarläger
11/8 myskväll med Kjell och Emilia
19/8 skolstart
25/9-28/9 reunion med TBS
5/10 myskväll med Ems och Elin
25/10-1/11 en natalie på besök
31/10 världens bästa födelsedag
26/11 världens vackraste text blev tillägnad mig
24/12 julafton
Dåliga dagar:
4/2 migrän
12/2 familjestrul
13/4 ensamhet
25/4 krossade förhoppningar
18/5 slutbetygsstress
9/11-20/11 toksjuka med fyrtio graders feber, grym huvudvärk och extremhosta
15/12-18/12 sjukligt mycket läxor + sjukligt lite sömn
23/12 återgång till gamla mönster och ett tråkigt farväl
Tvåtusenåtta har varit ett bra år. Ett för jäkla bra år med grym övervikt på härliga dagar! Jag hoppas att tvåtusennio blir lika bra. Jag tror att det blir det, jag känner det på mig.
Gott nytt år allihopa!
frostbiten
frusna ögonlock
i bitterkalla plasmatider
andedräktsmoln
bland isbelagda verkligheter
solen ligger och sover,
med svansen under örat
frostbitna läppar
i ytliga stereotypsvärldar
tunn ishinna
över outtalade ord
förfrysta ögonfransar
bryts loss och singlar ner
i nyfallen pudersnö
iskristaller beblandas
med människospår
kärlek ligger och sover,
med svansen under örat
wear another shoe
"sleep
don't weep
my love
your face is all wet and
your day
was rough
so do what you must do
to find yourself
wear another shoe
or paint my shelf"
Damien Rice är en gud.
makulera min mardröm
måla vackra ord över min mun
frambringa makalösa minnen
mumla maktlösa melodier
i midnatts tysta timme
avtäck min magra mantel
minimera min makt
makulera min mardröm
gör mig till en människa
i midnatts tysta timme
att resa
jag är så sugen på att se en ny värld
inte för att jag är trött på den här, inte för att jag har något att fly ifrån
jag vill bara uppleva något nytt
jag vill ta en paus
packa ner kameran
packa ner ett block och en penna
och åka iväg
färgskala
världen utanför har en vacker nyans idag
inte särskilt färgstark, inte särskilt annorlunda
men vacker.
det är gråskala utan att det grå tynger ner
utan att det skapar melankoli och dystra tankar
det grå är inte grått.
det är gråskala utan att vara grått
jag ser rosa, jag ser grönt, jag ser gult
världen är målad i färg.
livet har en vacker nyans idag
lugn och stämningsfull utan att vara tråkig
utan att hämma glada tankar
världen är en vacker värld idag
målad med mjuka penslar
i dova pastellfärger.
Julafton
Trots den otroligt härliga upptakten till igår (känn hur meningen riktigt dryper av ironi) blev julafton jävligt lyckad. Jag tycker om mina kusiner. Jag tycker om att vara en del i en stor släkt. Jag tycker om att trängas i soffan för att titta på Kalle Anka och att kränga i sig godis. Jag tycker om att mosa sönder händerna och ge allt när vi spelar pungråtta. Jag tycker om att skratta så att tårarna rinner. Jag tycker om min släkt.
Jag tycker om att se hur ansikten målas med leenden när tomten bärs fram av en traktor, att alla, gammal som ung, sprang fram till fönstrena får att få en skymt av spektaklet. Jag tycker om att betrakta förväntan när barn sliter av paketpappret. Jag tycker om att själv bli löjligt lycklig och säga tack och le stort. Jag tycker om när folk blir glada och säger tack till mig. Jag tycker om värmen, jag tycker om stämningen, jag tycker om känslan.
Tack för igår allihop. Det var precis vad jag behövde.
skiljetecken
punkt,
punkterad.
Till E.
Jag hade ringt dig om jag inte varit så rädd för att börja gråta mitt under samtalet. Jag behöver något att gömma mig bakom, en blogg, en sms, ett mejl, inte för att mina ord inte är sanna, utan för att min röst skulle brista. Jag skulle aldrig klara av att säga vad jag känner. Jag skulle aldrig klara av att berätta hur mycket jag saknar dig och hur mycket jag hatar vad jag satt mig in i.
Jag är rädd för att visa mina svagheter. Jag är rädd för att bli sårad. Jag är rädd för att förlora dig.
Kanske mina ord var dödsstöten, jag vet inte. Kanske förlorar jag dig tack vare dem, jag vet inte.
Men om jag aldrig skrivit de andra texterna, hade vi någonsin tagit upp ämnet då? Hade vi någonsin vågat möta verkligheten och försöka hindra det som händer? Jag tror inte det, jag tror att tiden hade farit iväg med oss och att avståndet växt sig ännu större. Jag vill inte mista dig min vän. Jag vill verkligen inte det. Förlåt för att jag också gör fel. Förlåt för att jag inte är perfekt.
war is over
Allting är i harmoni
jag virvlar runt i bortsopat damm
snurrar, hoppar, snubblar, faller
skrattande och med ofixad frisyr.
Jag reser mig upp, slår in en present
sjunger med i war is over
ler, sluter ögonen
existerar, i fullständig harmoni.
distans
Ironi när den är som bäst. Du har aldrig varit så långt bort förut, jag känner inte dig längre. Jag önskar att jag gjorde det. Du var en bästa vän. Jag älskade dig.
Men varje ord som handlar om dig står i imperfekt. Jag antar att det inte finns något vi längre. Jag antar att våra liv i fortsättningen kommer gå helt skilda vägar. Jag antar att..
Kära vän, skulle vi inte vara starkare än så här?
why the hell not?
Jag må vara en macälskare, men macbook air är fail och det här är en parodi på Apples reklam för den. Haha så himla bra x)
destination
vattendroppar mot fönsterruta
frätande godis på tand
omkullvälta tankar
en värld, där allting
försvann
var är jag nu?
jultider stresstider sovtider, och nu ledighet.
Sömn söndag-måndag: 4 h
Sömn måndag-tisdag: 5 h
Sömn tisdag-onsdag: 7,5 h
Sömn onsdag-torsdag: 3,5 h
Sömn torsdag-fredag: 5,5 h
hehe, ser ju fint ut.
Men nu är det lov, och jag har skrivit mitt dumma Matte B-prov (som believe it or not gick bra!). Och kursen är pausad över julen och skolan var übermys idag. Och vi vann godispåsar och jag var glad. Fast jag tog fel tåg hem och fick vänta länge på bussen. Det var lite typiskt.
påsar under ögonen
Tack för igår, det var underbart.
Mår skit idag, men det var värt det.
hurra hurra hurra (ironi som fan)
Nitton sidor. Nitton jävla sidor matte - över hundra tal, tills på fredag. På fredag är det prov. Och gissa vem som redan är fullbokad? Gissa vem som planerat att ha filmkväll och julklappsinhandling just imorgon och övermorgon?
- Helvete.
Och gissa vem som sovit nio timmar under de två senaste dygnen, gissa vem som är fullkomligt slutpumpad och utmattad. Gissa vem som kommer att kollapsa mitt under provet? Mhm, du har rätt. Fröken Anna Maria Arvidsson.
(Jag hade kunnat skriva ett långt stycke här, ett om hur ett litet besked om datorkunskapsprov nästan bröt ner mig totalt bara för att det kom så olägligt. Ett om hur jävla mycket jag hatar distanskursen och min låtsaslärare Helena. Ett om hur jag kände för att sparka sönder allt och alla största delen av idag. Ett om hur surt det var att missa det största jordskalvet i Skåne på över hundra år.
Men jag tänker inte göra det, det gäller bara att svälja sin stolthet och inse att man inte är så stark trots allt. Världen går inte under för att jag gör det.)
Jag tar mig friheten att skippa gympan och ge mig själv sovmorgon imorgon. Har jag tur sover jag till mig lite Matte B-skills och kan räkna de sjuttio tal jag har kvar lätt som en plätt imorgon.
(Dröm vidare Anna, dröm vidare.)
blondinbella did it again!
Hon är ju fullständigt sinnessjuk. Skulle vitsen med själva faddergalan vara att se henne i TV? Eh nej, tror inte det. Den heter faddergalan eftersom dess mening är att få folk att bli just faddrar. Dess mening är att öka välfärd och välmående på platser som inte haft samma tur som Sverige. Att hjälpa barn som inte växt upp i samma trygghet som du och jag. Faddergalan har ingenting, jag upprepar ingenting med utseende och publicitet att göra.
Isabella, vad i hela friden gjorde du där - du är ju till och med emot bistånd..?
vintersolstånd
än så länge
blir dagarna kortare
mörkret mer intakt
men snart,
snart vänder tiden
snart kommer ljuset tillbaks igen,
snart blir dagarna återigen långa
hemma hos mig,
känner jag att det redan varit
vintersolstånd
ljuset börjar smyga sig tillbaka.
batteritider
Min mobil tjatar om att den har alldeles för lite batteri. Min kropp gör likadant.
Men nu är luciat över, snart är höstterminen över, snart är det lov. Snart har jag tid att göra ingenting och bara vara. Det ska bli underbart. Riktigt jäkla underbart.
jag & du.
Jag är trött på att använda ordet jag.
I mitt liv finns bara jag, singular.
Jag, jag, jag.
Kan det inte dyka upp ett du snart?
Jag behöver ett du.
ojhojhoj
Övermycket läxor + lucia = Noll kreativitet
bara så att ni vet.
(ojhojhoj rim!)
färglöst
svart
svart
svart
harmoni i matsal
svart
ljusglimt
svart
svart
svart
beckmörkt.
(och idag har jag nog fixat mitt första G någonsin. ><)
10 December
Pappa: Hur är det?
Anna: Bra faktiskt. Att spendera lite tid med vänner hjälper.
Pappa: Det hjälper oftast mer än man tror.
Anna: Bra faktiskt. Att spendera lite tid med vänner hjälper.
Pappa: Det hjälper oftast mer än man tror.
16.23
det river i min mage
sliter inifrån
maskar krälar
förtär, förstör, förgör
jag slukas av det svarta
jag blir uppäten inifrån
vassa klor
långsamma, smärtsamma
river sönder inifrån
förtär, förstör, förgör
det river i min mage
jag är hungrig.
.
trollbind mig,
få mig att glänsa, få mig att stråla
gör mig till en människa.
Bruten rutin
Jag sitter vid pappas dator, och hans härliga tangentbord, men jag kan inte skriva här. Måste vara i min ensamhet. Måste ha tyst omkring mig, fyllas av mina egna ord och tankar. Här fungerar inte.
Det var underbart att träffa dig igen Elin. <3
dunkla rum
Mitt rum är klätt i mörker. Min dator lyser svart.
Kylan tränger inåt, huden blänker matt.
Strömmen har tagit farväl av mitt rum, av hela ovanvåningen faktiskt. Jag trivs inte i mörker.
Anna - Hello Saferide
det här, är så vackert.
du veckolånga variabel
vackra vinterland,
vaddera varje vardagstanke
vyssja varje vajande värld
vakta varje vissnande vallmo
övervinn vandrarens vankelmod
vackra vinterland,
du veckolånga variabel
välsigna varje veknande varelse
med vänliga vyer
i världsrymdens vacklande verklighet
nedåtgående spiral
jag har nog aldrig,
behandlat min kropp så här illa tidigare
och den har nog aldrig förut,
varit så jävlig tillbaka
(problemet är att det börjar bli en vana.)
Det oundvikliga.
Jag visste att vi skulle tappa kontakten. Jag visste att det var oundvikligt, förr eller senare skulle det hända. Men jag trodde aldrig att det skulle gå så fort, jag trodde aldrig att fyra vackra år skulle rinna rakt ut i sanden. Kommer du ihåg mig? Saknar du mig?
Jag saknar dig.
Jag saknar dina knäppa tankar och härliga ryck. Jag saknar att säga åt dig att ta det lugnt, att provet kommer gå fint, att du gjort extremt mycket mer än du behövt på so:arbetet. Jag saknar att försöka hjälpa dig med matten. Jag saknar att försöka hitta en liten lucka i våra späckade scheman då vi kan träffas. Jag saknar att se dig hoppa runt på skolan som en häst, att se dig skutta runt av glädje. Jag saknar ditt vackra leende, dina underbara gåtlösningar och dina värmande ord. Jag saknar dig. Jag saknar min vän.
Jag visste att ett slut var oundvikligt, ofrånkomligt. Men. Låt oss inte ge upp, vi behöver väl inte ta farväl?
Vi kan ändra vår historia, skriva om den. Förlänga den med vackra ord. Jag vill inte ha ett slut här och nu, jag är inte redo för det.
Är du?
Att vara barn.
Jag öppnade nyss min chokladkalender (glömde faktiskt det igår) och hej lycka, hej nostalgitripp! Att det kan vara så stor skillnad på en liten chokladkalenderbit och vanligt chokad, det förstår jag inte.
Det pirrade i min mage, jag log som ett fån. Och choklad, aldrig har det smakat så gott.
svarta drömmar
jag vill känna regndroppar mot min kind
omfamnas av dimma och gömma mig i mörkret
jag vill gråta över världens alla misstag
jag vill bli tillintetgjord.
jag vill springa genom bottenlösa dalar
trassla mig in i taggtråd och täta snår
jag vill förlora mig i hopplöshet
bli berövad på min frihet.
jag vill sjunka genom iskallt vatten
bli bedragen av vad jag trodde var min bästa vän
jag vill bli knuffad över kanten
jag vill falla handlöst.
sedan,
vill jag leva lycklig
i alla mina dagar.
Julfrid?
Jag har sovit tio kilo för lite den här helgen. Mitt huvud talar om det för mig, på sitt väldigt tydliga vis. Jag tänker strunta i det, och sitta här tills min datorabstinens är över. Sedan ska jag springa ner och titta på julkalendern och öppna min chokladkalender - för nej, man blir aldrig för gammal. Jul är otroligt mysigt. Jul innebär kärlek och vänskap och varma filtar.
(och nu ignorerar jag för fullt tanken som säger att det är jävligt tomt på kärlek och alla andra varma känslor i min värld.)
