studsande ljud.
Jag vill ut på äventyr. Imorgon kanske kan räknas till den kategorin, vi får se.
PS. Sara är helt underbart underbar. Jag är så sjukt lyckligt lottad som råkade hamna i just hennes klass, och fick chansen att lära känna henne. <3
PS 2. Jag kommer inte att vara hemma förrän efter lunch på söndag, vilket innebär ingen uppdatering innan dess.
Idag har ...
Idag har jag nästan blivit fastklämd i en tågdörr.
Idag har Anna skrattat massor åt mig för att jag satt i ett hörn på golvet.
Idag har jag klickat fel på närvarouppgiften på NTI distansmojset.
Idag har vi sett på fel film på en lärarlös lektion.
Idag har vi mobbat Emma en hel massa.
Idag träffade jag Ems, vilket innebar stor lycka.
Idag har jag lekt med Jakop som är en underbar människa.
Idag har jag ätit en lussebulle.
Idag väntar jag spänt på att Sara ska uppdatera sin blogg.
vinterbarn
du vinterbarn,
göm inte dina tårar i mörkret
vem ska torka bort dem
om de inte syns?
du vinterbarn,
göm inte dina drömmar i mörkret
glöm inte det du tror på
för att natten har kommit
du vinterbarn,
ljuset kommer tillbaka
likt skenet från en snölykta
kommer det att smyga sig nära
och värma frusna fingrar
tina bort alla gånger du tvivlat
du vinterbarn,
ge aldrig upp.
blå morgonlandskap
den mörka morgonhimlen
målar marken blå
svarta tunna grenar i bakgrund
vinterlandskap
tåget vaggar mig till lugn
här är alldeles för ljust
och alldeles för mycket människor,
men tåget vaggar mig till lugn
gult varmt ljus
från en ensam liten stuga
bryter av i det blå landskapet
skapar kontrast
tåget leder mig iväg
vaggar mig mot drömmarna
men säger sedan stopp,
och stannar
hållplats vardagen.
Är jag en öppen bok?
Ibland blir jag lite rädd över hur bra folk kan läsa av mig. Idag blev jag mest chockad.
Jag hade mentorssamtal. David sa att i svenskan hade jag MVG i princip från första dagen, och han trodde även att det skulle gå bra i övriga teoretiska ämnen. Så frågade han hur det kändes i de praktiska ämnena - och ja, jo det går ju bra där med sa jag.
Mot slutet av samtalet sa han att det enda han var rädd för, var att mina höga krav på mig själv skulle lägga hinder i min väg.
Jag
tappade
hakan.
Jag blev totalchockad. Hur, hur kunde han veta? Jag har haft honom som lärare i ett par månader - vi har inte ens skrivit vilka betyg vi vill uppnå i mer än ett par ämnen, men han visste. Han visste redan vad som kommer slå jävligt hårt mot mig i slutet av terminen.
Det känns faktiskt bra. Det känns bra att han vet och förstår, och därmed också kan hjälpa - men. Jag vet inte hur han förstod. Kan man läsa av mig så bra? Är jag en öppen bok?
David är nog ännu bättre än jag trodde.
Fan vilken tur jag haft med skola och klass ändå.
Fan vilken tur jag har.
Prövouppgift film.
Höhö, den blir sämre för varje gång man tittar på den, men äh. Daniel blev åtminstone imponerad. Fast som Hugo säger; han är jävligt lätt att imponera på. Och Hugo ska ha all cred för den fantastiska idén, den var nämligen hans.
Omdöme: Fantastisk idé. Mycket säkert klippt och mycket passande ljudläggning. En naturbegåvning. MVG
(och once again, mobba inte vårt skådespeleri.)
Mysiga lamadjur.
Tihi, Lulu sände mig den här vackra bilden.
Hon tyckte att jag skulle sitta och beundra hennes älskade lamadjur. Och indeed på att jag gör det. Haha, har inte sett en så söt bild på länge :D
rosenrött tvivel
vinterkalla kinder
rosenröda i kontrast
mot kala svarta träd
hon tvivlar
hon tvivlar på sin kraft
på sina tankar, på sin tro, på sitt liv
hon tvivlar på sitt tvivel
vinterkalla kinder
möter sommarvarma händer
en omtanke
gömd i kylan
lalala
aaaaaaaaaaaaaah
överskottsenergi
trots att jag dör av att gå upp för trappan
kliklikli i benen
nipprig
kan inte sitta still
aaaaaaaaaaaaaah
annaannaanna,
ta dig samman.
waaaaaaaaaaaaah
hjälp
Blondinbella
Läste nyss lite i blondinbellas blogg, och hamnade av en ren slump på det här inlägget.
Att stå på sig, vara sig själv och ha självförtroende är bra saker, men att kränka sina läsare, säga att bistånd är totalt värdelöst och se sig själv som hundra gånger bättre än resten av världen - det är inte bra.
Jag förstår nu varför hon får så mycket medial uppmärksamhet, och varför så många hatar henne. Jag kan till och med förstå varför folk tycker om henne - hon är karismatisk och uppmanar folk att tro på sig själva. Men personligen kan jag inte tycka att hon är något annat än just en blondinbella. En korkad blondin.
vintertider
frusna kristaller
som ett täcke över jorden
med mjuka kanter
vit oskyldighet,
kanske blir vi bättre?
berättelser.
det finns ord,
som ingen vet vad betyder
meningar som aldrig skrivits.
det finns saker som borde berättas
men ingen vågar ta första steget
att öppna munnen,
ingen vågar tala.
det finns ord,
som är bortglömda i regnrusk.
men jag ska försöka att komma ihåg.
jag ska göra mitt bästa.
om en pojke.
Happyface.
Jag har ju nästan glömt att berätta;
DET BLEV MVG PÅ MATTEPROVET!
Ganska jättelycklig och lättad över det - ja.
Dessutom MVG på svenskaprovet och prövouppgiften i film. Jag är en naturbegåvning, oh lalala!
Jag har nog faktiskt aldrig blivit så glad och känt mig så nöjd över höga betyg tidigare. Höga betyg är vardagsmat. Men det här, det kändes verkligen jävligt bra.
Och jag är i det närmaste frisk. Bara lite hosta som ska drivas bort också.
Jihoo!
Happyface.
No more ögonblick från igår.
Det är bara att erkänna; jag klarade inte av att skriva om ett ögonblick varje dag.
Jag låg lite back innan höstlovet, sedan kom Ninnie hit och tja, jag kände inte direkt för att sitta vid datorn och formulera meningar då. Jag tycker faktiskt inte om att skriva i folks närvaro. Det går bara inte.
Hur som helst har jag inte skrivit om ett enda ögonblick sedan hon kom hit, och nu ger jag officiellt upp.
Det blir no more ögonblick från igår.
för kraftfullt, för ofta.
jag hostar sönder
inuti
rosslar som en gammal människa,
på livets kant
jag är bara sexton år.
John Blund är en knäppis.
Idag har jag blivit inlagd på datorn.
Eller ja, jag drömde åtminstone att jag blev det.
Innan jag berättar måste jag ge er lite bakgrundsfakta:
1. I avancerade kameror finns möjligheten att spara bildfilen i antingen JPEG- eller RAW-format. JPEG är standard och de flesta behöver inte mer än så. RAW är kvalitetsmässigt bättre, men tar också mycket större plats eftersom det innehåller mer information.
2. Jag hostar så att jag nästan spyr och när jag andas knarrar min hals liksom. Som ett litet fyrverkeri inuti.
Min dröm:
Jag sover, och på något vis lyckas jag konvertera mig från simpel JPEG till detaljrik RAW. Sedan vaknar jag, och laddar in mig själv i min dator. Jag öppnar RAW-filen (dvs. mig själv) i Photoshop, fast det ser mer ut som ett ljudläggningsprogram, och sedan raderar jag helt enkelt informationen med knarrandet i halsen.
Fasligt nöjd med mig själv.
Dessvärre vaknar jag på riktigt sedan och inser att knarrandet och bubblandet tyvärr finns kvar.
Andra konstiga grejer jag drömt under veckan:
- Hugo ville att jag skulle läsa en dikt han skrivit via msn - och den var sjuukt bra! Jag läste den säkert fem gånger och bara WOW!
- Victor hade fövandlats till en ung (och något kortare) Hagrid-look-alike med rakt hår, som genom att dyka upp trots att han inte skulle tvingade mig att genomföra hajken. Och jag var jättesjuk både på riktigt och i drömmen.
- Jag, Sara och Lulu var ute på någon konstig resa, men den minns jag inte så mycket av. Den chockade nog inte mig tillräckligt, haha.
taktfast rytm
tick
tack
tick
tack
sekunderna går
men inte jag,
jag står kvar.
Sexdubbelt helvete.
Igår lyssnade jag för en gångs skull på signalerna min kropp skickade mig. Jag insåg att det var allvar och att jag aldrig skulle klara av en dag i skolan, så jag sjukanmälde mig och gick på darriga ben mot stationen efter en timme och en kvarts lektion - men vad hade jag för det?
När tåget anlände i Höör skyndade jag mig till busshållplatsen. I onödan. En av de få timmar som bussen inte gick på var såklart den här. Helvete.
Tänkte plocka upp gymnasiekortet ur fickan, men insåg snart att det inte var där. Och inte i andra fickan, väskan eller byxfickan heller. Det låg kvar på tåget. Dubbelhelvete.
Springer runt på stationen, försöker hitta någon som kan ringa och be dem lägga av kortet i Hlm. Men det fanns uppenbarligen inte. Trippelhelvete.
Ringer pappa. Inget svar.
Ringer mamma. Inget svar.
Ringer pappa igen.
Gråter lite.
Det börjar regna, sjukt mycket. Och jag blåser nästan bort.
Gråter en massa.
Ringer mamma igen.
Ringer pappa.
Förklarar hulkande vad som hänt.
Ringer hittegods. Numret avstängt på kundens begäran.
Ringer Skånetrafiken. Surkärring.
Står ute i en timme och väntar på bussen. Väntrummet var inrökt och äckligt, jag stod inte ut där. Husväggen på stationshuset skyddade mig något sånär från regnet, men vinden och den bitande kylan hade mig i sina klor varje sekund av väntan. Fyrdubbelt helvete.
Tillslut kom äntligen bussen, och jag betalade snällt tjugo kronor trots att jag borde fått resan gratis.
Körde moppe hem, förvånansvärt uppmärksam.
Anländer i Brönnestad. Tar av mig alla mina våta kläder och inser att jag förlorat känseln i två fingrar och två tår.
Femdubbelt helvete.
Upptäcker att strömmen fortfarande är borta i halva huset, och tvingas äta kall mat. Kanelknäcke och te blev det - och visst det var gott, men - SEXDUBBELT HELVETE.
Dubbelsuck på att allt roligt ska bli skit
Om tio minuter börjar lektionen, jag har en heldag framför datorn att se fram emot.
Jag tvivlar på att jag kommer klara av det - varje minut framför datorn igår förrvärrade allt jag ville skulle bli bra.
Idag måste jag sitta här i, sex timmar. Utan att klaga.
Fy i helvete.
Jag tvivlar på att jag kommer klara av det - varje minut framför datorn igår förrvärrade allt jag ville skulle bli bra.
Idag måste jag sitta här i, sex timmar. Utan att klaga.
Fy i helvete.
motpoler
jag är trött på att vara negativ
jag är trött på att använda ordet jag
kan det inte dyka upp ett du i mitt liv?
kan det inte regna lite tur snart?
jag är så jäkla trött.
fysiskt, mentalt och på mig själv.
på tisdag är det prov - jag kan inte ett skit.
huvudvärk
huvudvärk
huvudvärk
Jesper är en fin människa, jag saknar honom.
Do you ever feel like breaking down?
Jag & alla mina ovänner.
Nu ska jag gå och lägga mig.
Och imorgon när jag vaknar ska allt vara bra.
Folk ska prata med mig igen, mitt huvud ska fungera normalt
och allt dåligt humör ska vara borta.
Jag bara stöter bort alla människor jag vill ha nära.
Jag vill vara er nära.
Jag vill ha er här, jag vill skratta.
Jag vill kunna se igenom den grå ridån.
Jag vill kunna koppla bort åskvädret i mitt huvud.
Jag är trött på blixtar och dunder,
jag vill ha stilla ro
och frid.
Nu ska jag gå och lägga mig,
sova ostört och länge.
Djupt och fullt av vackra drömmar.
Jag vet, jag vet
- det kommer inte att hända.
Jag kommer vara lika död,
ha lika mycket huvudvärk,
vara lika osocial,
lika ensam
som jag var idag.
Min kudde och jag är ovänner.
jag längtar efter något vackert
ge mig ro, ge mig tid, ge mig tro och möjligheter.
@?!&#
jag ska slå ihjäl den som uppfann huvudvärk. seriöst, fy fan vilket helvete det är.
i för stora skor
slingriga önskningar i trollskogar
en dörr som står på glänt
jag vandrar i dimma,
i virrvarr
i cirklar, i åttor, i för stora skor
når aldrig fram
jag har inget mål
ingen rak väg att gå
jag vandrar i cirklar, i för stora skor
jag tar steg efter steg, timme efter timme
soluppgång
solnedgång
jag vandrar runt i för stora skor
viskar
trots att ingen kan höra mina ord
vi älskar feltolkningar!
Pappa: Vilka satt i senaten då?
Sara: Lärda, höga ämbetsmän.
Emelie: ... som visa sig va en hel skön människa
Tur&Retur
Nu är det över.
Det gick ganska bra,
tror jag.
Tabletten hjälpte, eller så inbillade jag mig.
Eller så funkade det precis som på simtävlingar - där axelontet alltid släppte precis när jag dök i.
Huvudvärken störde mig i alla fall inte särskilt mycket under provet, så länge jag hade lugn musik på.
Och lugn musik spelade jag. Först Coldplay och sedan James Blunt.
Jag blev färdig så att jag precis hann springa ner till stationen och hoppa på 11.42-tåget mot Hässleholm. Timing. Känns bra med lite tur då och då i livet.
Efter en cirka tre kilometers lång promenad (istället för kanske.. 600 meter, tack vare mamma) hittade jag tillslut fram till Jacobskolan - för att direkt skämma ut mig inför några tvåor när jag letade efter gymnasiekortmannen. Tack vare mamma igen.
Men jag fick mitt kort utbytt och jag tog den korta vägen tillbaks till stationen.
Jag missade bussen hem med ca. två minuter.
Ringde pappa för att höra om han har tagit ut sin lunch än, vilket han inte hade. Vandrade bort till Coop. Pappa får den briljanta idén att vi kan äta lite kinamat. Så vi tar brumbrummaskinen in till stan igen och äter fullkomligt utsökt buffé. Det behövdes. Gud vad det behövdes med lite tid att vila benen och bara vara.
Jag missar bussen igen, med en fem minuter och pappa skjutsar mig hem.
Helt underbart.
Och fram tills för en timme sen hade jag hela huset för mig själv.
Det var faktiskt, obeskrivligt skönt.
(trots att huvudvärken nästan är lika jävlig som igår.)
Helvetesonsdag.
Det tryckte och rev och slet från alla håll. Ljud överallt runtomkring. Jag vill lägga mig ner. Jag ville vila, jag ville andas. Blunda. Bara stänga ner, logga ut.
Jag trodde verkligen att mitt huvud skulle sprängas. Explodera.
Men jag har förpliktelser. Jag har alldeles för många förpliktelser.
Och Ingrid förstod inte hur allvarligt jag menade med världens huvudvärk. Eller så struntade hon rent ut sagt i det. Ibland verkar det som om det enda hon tycker är viktigt är det hon själv säger.
Drar med mig Sara hem en kvart för tidigt. Kör sämre än jag någonsin gjort.
Kommer hem.
– Trött?
– Nej, jag har så djävulskt ont i huvudet.
Gråtattack.
Det är synd att värktabletter aldrig fungerar.
Onsdagar är den bästa dagen på veckan - och den hemskaste.
Tack och lov för lektionsfria torsdagar.
I alla fall de där som man inte har tenta på.
Helvetestorsdag.
hjärnspöken.
Upp och ner, upp och ner, upp och ner ner ner.
Först kommer jag fram till att jag tagit mig vatten över huvudet,
sen inser jag att nä, det går nog fan ändå.
Sedan tar huvudvärken över, den konstanta
som plågat mig i två veckor. Jag måste sova,
jag försöker sova, jag sover, men den släpper inte.
Än har den inte gett vika.
Jag tar en paus. Jag proppar i mig choklad
jag pratar med vänner
jag läser en bok
jag skriver ett par rader.
Den släpper inte.
Oron försvinner inte, stressen finns kvar. Huvudvärken bankar
lika hårt som den gjorde tidigare.
Trycker
pressar
förstör.
Jag ligger och vrider mig om nätterna, kan inte sova.
Onda tankar ligger och gnager.
Torsdag innebär bävan och längtan.
Jag vill inte, jag vill inte inte inte.
Och jag vill. Bli av med skiten
kunna pusta ut, somna in lugnt.
Upp och ner, upp och ner, upp och ner ner ner.
Till J.
Du verkar vara en helhärlig prick ("Har rödbrunt hår och har alldeles för mycket mascara" haha). Med en ganska speciell familj? Jag har aldrig tidigare hört talas om skilda föräldrar som fortfarande bor tillsammans. Det måste kännas ganska konstigt. Och bra antar jag.
Vad drömmer du om?
(Att din blogg är lösenordsskyddad tycker jag inte om. Jag vill ju snoka lite och skapa mig en uppfattning om vad du är för en typ.)
29 Oktober
Tjej (som pratar i telefon) på tåget: Det var så skönt att han kom. För mig gick det inte lika bra...
28 Oktober
Hopp. Förväntan. Tro.
Sweet Sixteen.
Igår, min dag, var helt jäkla underbar.
Sällan har jag skrattat så mycket, sällan har så många av mina allra bästa vänner från olika håll varit samlade runt mig på samma gång. Sällan har jag mått så obeskrivligt bra. Natalie, systeryster, Elin och Elin - ni är guld värda. Verkligen.
Jag älskar er av hela mitt hjärta.
