det eviga tjatet om för lite tid
mitt liv är ett jävla pussel
tåg och tid och körövning och packning och läxor och bussar och snart tankningsdags och höga krav och nyfunna vänner och gamla vänner och familj och pengar och sömn och sökandet efter frihet
jag får inte ihop alla bitarna till en snygg, enhetlig bild
jag klarar inte av det
jag sliter bara ut kanterna på varenda en
i misslyckade försök att pressa samman dem,
att fylla livets luckor
jag sliter ut pusselbitarna,
jag sliter ut varenda liten del av mig själv.
30 September
Jag tror inte det varade mer än ett par millisekunder de flesta gångerna, men jag somnade.
Minst fem gånger under min resa till skolan nickade jag till, trött som en nyfödd kattunge.
Jobbig helg? Jo absolut, men underbar.
jag vill inte förlora mig i en drömvärld
att ensam susa genom tid och rum
lämna realiteten bakom sig
att för ett ögonblick släppa alla spärrar och normer och ettiketter
att bara sluta ögonlocken
jag vill inte till något parallellt universum
inte till någon hemlig värld med portkod
jag vill inte drömma mig bort och leka lycklig någon annanstans
jag finns här,
jag lever i nuet
att vara fastkedjad i verkligheten
har fått mig att glömma vem, vad och varför alldeles för många gånger
för det mesta är jag mig själv, en Anna
men jag känner hur ni formar mig mer och mer
hur ni sliter och drar i min själ
i svaga ögonblick
gömmer jag mig bakom tomma ord
och hoppas att någon ska se igenom lögnerna
och åter visa mig världens skönhet
i starka ögonblick, som nu
veknar mina hårda krav på perfektion en aning
och varenda bokstav är en fullkomlig sanning
jag vill inte till ett parallellt universum
jag vill inte förlora mig i en drömvärld
jag vill uppleva något mycket större, något som är på riktigt.
29 September
Vi kommer att ses igen, jag vet det, men det var en klen tröst när jag blev tvingad att ta farväl.
28 September
Jag ville inte att de skulle se mig.
Jag mådde illa, gick ut i köket.
Ville vara ensam en stund.
Lutade mig mot diskbänken.
Förrvirrade tankegångar.
Illamående inne i huvudet.
Kramper i ben, skakande kropp.
Skälvande axlar, fallande tårar.
Utomkroppslig upplevelse, noll kontroll.
Jag ville inte att ni skulle se mig så.
27 September
Amalia: När ska vi vara framme?
Amalia: Är vi framme?
Amalia: Är det långt kvar?
Amalia: Är vi snart där?
Amalia: Är vi framme?
Anna: Amalia, vi är framme!
Anna: Amalia?
(Stöter till Amalias ben, hon tittar sömnigt upp)
Anna: Vi är framme! :D
26 September
Hon bar ett leende, men där hon låg på britsen var hon allt annat än glad. Hon var nervös, kanske en aning rädd. Och hennes leende var bara en genomskinlig mask, vilken berättade; jag vet att det kommer göra ont, men det kommer också att göra mig gott.
Tusen tummar upp!
Yiiiiiiiiiiiha! Imorgon åker jag upp till Stockholm för att träffa mina älskade Bloody Swedes igen!
Är sjukt pepp, sjukt glad och dessutom nyklippt. Och solen skiner (eller ja, den gjorde det fram tills den gick ner i alla fall) och allt är så där lagom mycket bäst! Tummen upp på idag, tusen tummar upp på imorgon!
och nu blir det ingen mer blogguppdatering förrän måndag kväll (:
25 September
Jag klev in. Hon tittade upp på mig, men återgick snabbt till sin telefonkonversation på schokoblackah. Rummet var ganska litet, och stolarna och all annan utrustning såg ut att komma från någon gång runt femtiotalet. Skulle jag chansa? Skulle jag stanna, och våga lägga mitt utseende i hennes händer?
Okej, ni får gärna kalla mig fördomsfull, men stället gav mig läskiga vibbar. Det faktum att hon bara pratade vidare på något konstigt språk, utan att ta någon som helst notis om mig förstärkte känslan av att det här var helt fel.
Skulle jag chansa?
Nej, med svansen mellan benen sprang jag ut från salongen igen.
såpbubblans nyanser
som såpbubblans glans
sekunden innan den brast
förrädiska dröm
i taggtrådsstängsel
rosa bubbelgumsrester
övergiven tro
ballog lyft mot skyn
lyckliga barnleenden,
än vet de inte
i såpbubblans glans
och förtrollande färger
speglas bara hopp
24 September
jag måste inbilla mig.
vad jag känner kan inte vara på riktigt,
det här måste vara en illusion.
23 September
som pilar som oavbrutet sköts mot mitt ansikte
som tusen lätta nålstick på en och samma gång
som elektriskt pulserande ansiktsakupunktur
mikroskopiska vattendroppar föll från himlen
i fartvinden suddade de bort mitt smink, ersatte mina tankar
och bytte bort mitt dystra humör
I want a lover I don't have to love!
love's an excuse to get hurt
and to hurt
do you like to hurt?
I do, I do!
then hurt me
then hurt me.
tungsinnighet.
men melankolin
fyller mig
från topp till tå
från utsidan in till innersta vrå
sluta förgifta min tankegång är du snäll
kom hit nu, eller lämna mig ifred.
22 September
Plingelingeling.
Iiih, nu ringer Mich!
– Hej det är Anna :D
– Hej, Shockoblackamotoblöh?
– Eeeeeh? Mamma?!
Fantasifull förhoppning.
Besatt? Av en pojke jag knappt känner?
Jag vet inte. Åh gud, jag vet inte.
Jag kommer knappt ihåg hur han ser ut. Jag kommer knappt ihåg vad vi pratade om. Jag kommer knappt ihåg hans skämt eller charm. Men jag kommer ihåg kemin, och hur den på något vis stämde så bra.
Jag vill träffa honom igen, nu.
Han dyker upp överallt utom i den verkliga världen. Senast han hälsade på mig var i drömmen jag hade i natt. Eller, bokstavligt talat hann han aldrig komma och hälsa på - men han var på väg. Han satt i ett tåg på väg till mig. Jag städade mitt rum i sista minuten. Det var kväll.
Nu är det morgon. Väckarklockan tog med mig tillbaka till verkligheten innan hann han komma fram. Innan jag fick se hans ansikte igen.
Jag önskar att han inte bodde så långt bort, så att jag åtminstone kunde råka springa på honom på stan någon gång ibland.
21 September
favoritplats
favoritkänsla
favoritväder
favorittankar.
mörker
frusna händer
kalla fingrar
ögon ständigt på jakt
efter någon att hålla i
någon att värma
om så bara för ett par sekunder
en kort stund
ensamheten härjar i mörkret.
väldoftande vätskor
parfymdoft
omsluter mig
kväver
jag mår illa
parfym
tusentals blandningar
svävar
runtomkring mig
kväver,
tillverkar andnöd
Johnossi
Anna like!
20 September
Anna: Han är en gul björn som gillar honung
Elin: Bamse..?
hahahahah
19 September
Pussla pussla pussla.
Det kvittar hur duktig man är,
hur mycket tid man lägger ner,
hur noga man beräknar.
Så länge bitarna inte passar
hjälper ingen viljestyrka i världen.
drömmar är till för att uppfyllas.
en dag
vill jag kunna skriva
något så vackert
något så starkt
att vinden byter riktning
och tårar lämnar dina ögon
jag kan inte
inte än, det vet jag
jag har lång väg kvar
och jag tror att
mina påhittade känslor inte blir äkta
förrän tiden är inne
och de en gång
varit verkliga för mig.
18 September
#1
Jag och Ems står vid våra mopeder och ska köra hem efter kören. Jag tar fram mina nycklar och börjar låsa upp låset osv. Ems tar fram... sitt gymnasiekort! Hon hinner till och med plocka ut själva kortet innan hon inser att det faktiskt inte är en buss hon ska åka med, utan en liten silvrig moped xD
#2
Eddie: Vi pratade om dig i skolan idag!
Jag: Va?
Eddie: Ja, hon sa att du var den enda elev som fått MVG i bild utan att ha lärt dig något.
Jag: Va?!
Eddie: Ja, bildläraren sa att du var den enda som ritat MVG direkt från början.
Jag: Iiiih :D
#3
Ems: blablablabla ... han hette Victor. Han hälsar.
woooooooooooot? Hur jäkla liten är världen egentligen?!
17 September
Jag vågar inte skriva om mitt ögonblick från igår idag.. Personer kan ta illa vid sig och bli sårade. Känns himla onödigt, så jag struntar i det.
16 September
Jag kom på mig själv med att sitta och le fånigt i bussen på väg hem.
Varför? Ja, det undrar jag med. Men bra kändes det!
Jag är.
Jag är inte den man först lägger märke till när man kommer in i ett rum med nya människor. Jag är varken den med flest piercingar, längst ben eller blåast ögon. Jag är inte den där spontana, spralliga människan som fäller roliga kommentarer och får dig att skratta. Jag är blyg. Jätteblyg faktiskt.
Jag antar att jag är en sån som smälter in i mängden, en sån som lätt försvinner in i massan.
Den där människan man aldrig riktigt fäster någon tanke vid. Bara snabbt utbyter ett par obetydliga ord med.
Jag förstår att alla inte orkar vänta tills jag vågat öppna upp mig lite, för att kolla upp vad som finns inunder. Jag förstår att det är lätt att bara kasta en snabb blick och sedan vandra vidare. Jag vet att jag inte direkt skriker ut Hej kom och lek med mig! Jag vet att jag kanske inte riktigt inbjuder till långa konversationer och förtroende.
Men jag trodde faktiskt ni lyckats lägga märke till att jag är en glad och skrattig människa. En människa med munnen nästan konstant formad i ett leende. Jag trodde faktiskt att mina skratt verkade lika äkta som de var. Att ni såg hur jag jämt log mot er.
Hade jag fel?
Hade jag så himla fel?
välkommen kära vackra mysiga höst :)
vattendroppar i luften
formar ett marknära moln
solen har nyss stigit upp
kastar långa strålar genom dimman
asfalten glittrar
det är kallt
kylan omsluter mina vantar
höstvärlden har äntligen
kommit på besök igen
15 September
Pappa: Det låg två tumstockar i badrummet
Robban: Jasså, vad brukar ni mäta där inne?
en önskan.
i det dunkla rummet
hon knäpper sina händer
mumlar tyst rader av ord
de studsar
på kala väggar
hon sitter på knä
ihopsjunkna skuldror
avvisande, upprörda
bräckliga
en tår faller på betonggolvet
ekon från nedslaget sprider sig i rummet
hennes mun tystnar
stillhet.
alteration
skulle jag ha tagit initiativet?
borde jag ha släppt mina nyktra spärrar
och bara låtit det hända?
jag vet inte ens om jag vill att det ska hända
jag vet inte om det vore rätt mot dig
ändå ångrar jag nästan,
lite grann
att jag inget gjorde
att du inget gjorde
igår
när vi hade chansen.
14 September
Han sträcker fram handen för att hälsa, hon tar tag i den och skakar sakta.
Sara: Sara
Killen: Jerry
Sara: Har du en kompis som heter Tom? ;)
Jerry: Nej, men en bror.
x'D
13 September
S & P
Salt och Peppar
Sara Pehrson
SuperPung
PungSvett
SnigelPung!
ehum, vettiga och anständiga diskussioner vid maten? Hell yeah!
Goo Goo Dolls
Better Days - Goo Goo Dolls, helt underbar.
12 September
#1
Jag går in på skolgården. Det känns väldigt konstigt, som om jag verkligen inte hör dit längre.
Plötsligt kommer en överglad Emelie utrusande och ger mig en stor kram. Det var helt absurt, vad i hela friden gjorde hon på Vannaröd? Vid närmare eftertanke, vad i hela friden gjorde jag på Vannaröd?
Jag blev glad av hennes glädje, vilket sinnessjukt underbart sammanträffande att vi åkte och hälsade på vår gamla skola samtidigt :)
#2
Heike: Trivs du på din nya skola?
Jag: Ja, verkligen!
Heike: Det syns.
:D
11 September
Underbart bubbelfniss fyllde min mage. Pirrade ut till varenda cell i min kropp. Jag har kommit på varför jag är scout igen, jag kommer ihåg varför det är så jäkla underbart nu.
10 September
Helt plötsligt var matsalen tom, så när som på oss tre.
Sara: Har ni märkt hur vi alltid är sist?
Vi börjar diskutera om varför. Vi är ju oftast bland de sista in i kön med, vi äter oss mätta till skillnad från vissa andra, vi stressar inte, blablabla.
Sedan går en från kökspersonalen förbi oss, och säger: Äh, sluta ljuga, det är för att ni vill titta på mig!
xD
klockan är fem.
rusningstid
trafik vimlar
hit och dit
rusar i rasande tempo
förbi
9 September
Bussen lämnade stationen. De kändes konstigt att åka hem så sent, människorna som brukar åka samtidigt som jag var inte där. Inte ens de där tjejerna med tunt spikrakt hår och deras (vad jag gissar på att hon är i alla fall) mamma, som av någon anledning alltid åkt samma buss som jag sen första skoldagen.
Tanken hann inte mer än korsa mitt medvetande förrän bussen stannade och lät mamman och den ena tjejen stiga på.
Ironi kallar jag det. Ironi.
ett ord.
ett ord
det är allt du får
ett ord
ett litet ord
du kan förklara allt
få oss att lämna problemen bakom oss
om du yttrar ett ord
om du säger rätt ord
du kan laga vår värld
du kan måla dit magin igen
säg rätt ord
för min skull,
för vår skull
snälla, viska ett förlåt
– Va?
8 September
Du sa; framtiden är nu och nu och nu.
Dina ord, din tro, din kärlek fick mig att växa. Idag är jag lite starkare än igår.
Tack.
7 September
Born to love. Ibland känns det faktiskt så. Ibland är syskonband lite starkare än vanligt.
självförtroende på topp - absolut!
vacker dag
vackert väder
vacker värld,
och för att väga upp allt det vackra
en ful Anna.
Min fiende nummer ett; Klockan.
Jag har blivit ovän med klockan. Hon tycker att jag ska nana sött nu, för hon tänker väcka mig kvart över fem imorgon - men jag vill inte. Som en femåring skriker jag orden om och om igen: Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte! Jag tycker att hon kan trolla fram ett par timmar till, eller stanna tiden för en stund.
Inte för att jag gör något vettigt, nej jag har suttit här i snart en timme utan att egentligen göra ett enda dugg, men.. det känns så hemskt att veta att man måste gå och lägga sig nu. Att man verkligen borde sova för att undvika att vara ett vrak imorgon.
Imorgon. Min ovän klockan styr över när det blir imorgon med. Hon bestämmer när vi ska äta, när vi ska rusa för att inte missa tåget, när vi ska snegla på henne och önska att minuterna ska gå snabbare så att vi kan släppas ut i friheten igen.
Pyttsan heller för frihet, hon har oss i sin makt. Den där onda klockan.
Hatar är ett starkt ord, men jag ogillar henne verkligen.
Hon gör oss till ovänner när vi inte håller tiden, när vi inte följer hennes gång till punkt och pricka. Hon får oss att räkna sekunderna till morgondagen, födelsedagen. Hon lurar oss att hela tiden följa hennes väg, trogna och hjälplösa som hundar.
Hon styr oss med hjärnhand, kontrollerar oss. Klockan, klockan, klockan. Vad har vi gjort henne för ont?
Varför vill hon oss så illa?
Nu ska jag sova lite, för hon tycker så. Hon tycker att det är dags nu, att tiden har kommit. Jag håller inte med - men vad har jag för val? Att jag bråkar med henne ikväll gör inte henne direkt vänligare imorgon.
(Ja, det är ett stort jävla i-landsproblem, men det är jobbigt när tiden inte räcker till. Det måste finnas rum för att andas ibland när det behövs.)
songs of freedom
jag tycker om när folk faktiskt har något att säga. jag tycker om enkelheten i en röst ackompanjerat med en gitarr. jag tycker om Redemtion Song väldigt mycket.
(tack madde för tipset)
6 September
Hugo: Lulu, jag vet varför du blir så flippig av äpplen - det är för att du har äppelepsi!
4 September
De stod och gungade på gatan, med armarna om varandra. Han tittade ner på henne, hon tittade upp på honom. De log, fullkomligt lyckliga. Som om allt de behövde var varandra, och varandra hade de. I sin slutna cirkel kunde inget ont hända dem, där kunde inga tårar falla.
Jag betraktade dem, och önskade att deras lycka kunde smitta av sig.
smeker sakta
solglimten
speglas i ditt öga
smeker sakta
suddar ut förtvivlan
samlar kraft
solskensglimten
söker lycka
sönderdelar misstro
studerar liv
sammanfogar krossade drömmar
solglimten
speglas i ditt öga
smälter all förväntan
strör socker i såren
smeker sakta
bortom vitt sken
starka lysrörslampor
i vita sanningsögon
ingenting kan ta tillbaka de förlorade sekunderna nu
ingenting kan göra smärtan mjuk
jag förstår
jag säger inte orden,
för jag förstår inte
jag har aldrig gått igenom något så hemskt
aldrig behövt uppleva smärtan
jag förstår inte,
men jag kan tänka mig
i det vita ljusets sken
jag kan tänka mig hur fasader spricker
hur golvet rämnar och rasar
hur varje andetag är en kämpan om att överleva
jag kan tänka mig hur det känns
att plötsligt stå ensam kvar
på klippans brant
när resten av världen fallit samman
jag kan tänka mig hur livet svider
hur allting påminner
och fördjupar saknaden
jag kan tänka mig,
men jag förstår inte
jag kommer aldrig någonsin att förstå vad du känner
där du står under starka lysrörslampor
men jag kommer alltid att finnas där, nära dig
precis som han gör
trots att vår fysiska existens
är långt bortom.
vinterland
jag har en sticka i fingret
det börjar se läskigt ut
omringat av en rosalila cirkel
jag borde hämta en pincett
och en nål
borde sprätta upp och plocka ut
jag har ett bortglömt sår på knät
ett ärr av något som varit
stort och fult och av en mörkare nyans
veckad hud som borde vara slät
och blek
minnet av ett fall
jag har ett tomt inre
inga känslor, ingen lycka, ingenting
jag har ett hål i bröstet
tillfällig istid
ekande tunnlar
i konstruerat vinterland
jäktade människor.
så stilla
mitt inne i rörelsen
nyfallna löv dansar på kullersten
fontänen sprutar
bussar bullrar
människor går jäktat över torget
himlen är ljusgrå
lysande grå, så att
man tvingas
kisa
två hårt sminkade tjejer passerar
cyklar vimlar det av överallt
runtomkring är allt i rörelse
runtomkring mig råder tystnad
allting är så stilla.
3 September
De stod där och spelade tennis, två män i fyrtioårsåldern. De var inte särskilt duktiga, faktum är att de flesta bollarna bara fick flyga över nätet en enda gång. Men på något vis utstrålade de styrka, och kraft. Envishet.
De slog hårda fina bollar till varann. Sprang som sjutton, slog tillbaka. Gjorde en häftig rusch, missade. Serve. Omserve. Träff.
När min buss rullade vidare utvecklade sig spelet. Männen lät plötsligt bollarna studsa flera gånger innan de sköt tillbaka, med racketerna bakom ryggen eller under ett lyft ben. De hoppade och snurrade och fyrade av det ena skottet efter det andra fyllda med glädje.
De utstrålade nu vuxen barnslighet, jag blev glad i magen.
2 September
Totalt jävla speedad var jag. Överlycklig. Knasig, konstig. Påflugen, kanske en aning irriterande. Men jag skrattade, och var allmänt glad. Extremt pratsam. Överdrivet rolig och snäll.
(fast egentligen var jag nog mest bara övertrött.)
morgondis
morgondis
solsken
lågt på himlen
våt asfalt
dagg i gräset
gäspning
bruten tystnad
morgondis
mitt sanna jag
hyperaktiv
rent tidsfördriv,
eller bara brist på liv?
1 September
Det var som om en övermänsklig, väldigt hemsk och hatisk person hade satt in de där förbaskade batterierna i blipp-dosan, bara för att jävlas med mig. Jag kunde verkligen inte få bort dem igen!
Hade jag haft långa naglar hade jag brutit dem tusen gånger om, men nu har jag inte ens det, så allt jag lyckades åstadkomma var ett par fläkta batterikanter. Själva batterierna satt som berget, kvar i dosan. Suck och pust och stön.
31 Augusti
Ja, jag mår bra.
Ja, jag är hos ett par kompisar.
Ja, vi har kul.
Ja, de är jättesnälla.
JA, JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DIG OCH DINA SMS.
