invid, min individ. (för det känns alltid bäst att stå bredvid)
:/
det gjorde ont att läsa detta. usch, jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. är ganska tom på ord. jag finns här om du behöver prata, det vet du. vill inte att min finaste vän ska känna såhär. jag älskar dig.
Anna, jag älskar dig. Kom och prata. Du får inte må så här, Jag älskar dig mer än allt annat. <3
varför grinar jag av din text och känner igen mig så himla mycket..
Jag vet inte heller var mitt självförtroende är. Det är försvunnet men jag har väl aldrig riktigt haft ett stort sådant. Men vi kan leta efter det tillsammans, om du vill? <3
jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig <3
"varför..?" - därför att du är du, en människa; därför att tvivel, oro, sorg m.m alltid finns, för att det är livet; och lita på det här, (jag vet hur svårt det kan vara, men) lita på att du har äkta vänskap och är riktigt älskad - och inte bara av mig.
Jag finns här, jag älskar dig, utan tvivel ännapänna; & snälla, ta åt dig av kärleken du får av dina andra vänner också, de som är lite närmare, du förtjänar det!
<3
Och du, du Måste ju veta att du gör något med ditt liv, du gör det nästan varje dag genom att skriva här. Du får alltid kommentarer för hur du skriver eller vad du skriver om; du berör människor Anna, och får dem att känna igen sig; du vet hur man gör det, och det är något som är alltför få förunnat att bygga upp sitt liv på!
<3
vi borde träffas i sommar.
<3