ett livstecken

jag har inte landat än,
jag har varit hemma i drygt ett dygn
men jag har inte riktigt hunnit landa.

och orden är dessvärre inte så positiva som de låter,
för jag slungades bakåt
bakåt i tiden,
till hysteriska andetag och söndriga tankar
och jag kröp ihop i ett hörn och försökte sova bort det, sova bort dem
men det fungerar inte så.
det gör aldrig det,
jag somnar inte.

jag bara blundar, i timtal
och låtsas att det hjälper

nej jag har inte landat än, och jag har inte smält de nya insikter som slagit rot inom mig
(har du hämtat dig från chocken, har du fattat var som hänt?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0