För en natt var den vanliga Anna tillbaks igen. Eller, vanliga borde jag kanske inte säga, eftersom de känslorna och det beteendet hon stod för inte är vanligt längre, men tillbaks var hon i alla fall. Jag var tillbaka. Med glädjespritt ända ut i fingerspetsarna hoppande och studsade jag runt. Fjollade och flamsande, dansade och tramsade. Två av de tre människor jag pratade med under kvällen konstaterade att om de inte vetat bättre hade de trott att jag var full. Den tredje skakade mest på huvudet åt mina konstiga påhitt och jag, jag bubblade. Av glädje, av kärlek, av välmående.