det finns inga oturstal.

Igår var det fredagen den trettonde. Det betyder otur, det borde ha inneburit otur. Idag är det Alla hjärtans dag, det innebär antingen lycka eller alldeles för påtaglig ensamhet. För mig som är utan hjärtevän borde det ha inneburit ensamhet - men det var längesedan en dag var så bra som idag. Eller som igår.

Jag vet inte vad det var som gjorde det så speciellt, men jag rös av välbehag under filmkvällen på LBS. Jag krängde godis, kollade på dåliga filmer och stormtrivdes. Jag skrattade. Massor. Och hela jag var en bubblande lyckodryck, timme efter timme.
      Jag somnade till Charlies änglar någon gång mellan halv fyra och halv fem. Vaknade sedan vid kvart i fem på grund av att filmen tagit slut, och förflyttade mig till golvet i "uppehållsrummet" för att sova vidare. Lulu sussade sött i Jacks sovsäck. Ludvig låg utslagen på soffan. Jag var så trött att jag knappt visste var jag hade min rumpa, men ögonblicket var vackert. Jag kände mig.. hemma.

Efter lite för få timmars sömn och en del städning tog jag sedan tåget till Höör där mamma och Sara hämtade upp mig, och vi åkte till Farhult för att fira Teds födelsedag. Kalaset bestod av ett potpurri av god mat, härligt väder och fina kusiner. Det innehöll även lite datorstrul, rundpingis och dunkgömme. Och skymning vid ett silvermålat hav.
      Jag njöt i fulla drag. Jag tycker om mina kusiner, jag gör verkligen det. Och jag tycker om den där känslan av frid som bosatt sig i mitt bröst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0