Om man försöker berätta något blir det oftast antingen en success story eller en nattsvart berättelse. Det har varit så mycket nattsvart på sistone att jag inte bryr mig om att den här inte nödvändigtvis behöver vara en bestående en, men den är definitivt en success story. Nuet är bra.

Nuet är bra. Inte perfekt, men bra. Och jag vill förresten inte ha något perfekt, jag vill ha skrovliga ytor och rundade hörn. Något oväntat bakom husknuten. (Stannar upp, och tänker på hur jag nuförtiden så ofta säger emot mig själv. Mer eller mindre omedvetet var allt jag gjorde fram tills för en dryg månad sen att försöka uppnå perfektion. Att uppfylla andras definition av perfektion, för att.. Jag vet inte, själv bli en success story?

jag kan inte skriva.

jag klarar inte av det.

och faktum är att mina tankar handlar inte särskilt mycket om mig själv längre, men jag vågar inte riktigt låta dem flyta ut i fast form, för då skulle de antingen bli en success story eller en nattsvart berättelse - och du är inget av det. Vi (om det ens är en benämning jag borde använda) är ingen success story, inte heller något nattsvart. Inte ens någonting mittemellan. Vi bara är.