osammanhängande

Okej, det här kommer att låta galet, speciellt med tanke på hur jag mått den senaste tiden och varför - men jag vill inte sluta skolan imorgon. Jag vill inte ha sommarlov, jag är helt enkelt inte redo för det.
Inte än.

Det är inte bara det att läsåret har rullat iväg utan att jag riktigt hunnit med, det är inte bara det att jag nu är ett år närmre student och vuxenliv med allt vad det innebär; det värsta är att under alla de veckor jag varit sjuk, "sjuk" eller för trött för att kunna vara mentalt närvarande, missade jag att tiden runtomkring mig fortsatte ticka. Jag märkte inte att den vandrade framåt då jag stegade bakåt.

Imorgon är det exakt fyra veckor sedan jag kollapsade. Den lilla tidsuppfattning jag hade kvar tappade jag definitivt bort då. Och jag har nog inte riktigt hittat den ännu, för jag vet inte vart den här månaden har tagit vägen. Eller vad jag gjort. Det är så lite jag vet numera. Ändå vet jag så mycket mer, om mig själv, än förut. Och nu tappade jag tråden... Inte för att jag riktigt hade någon, det känns som att jag fått en ordblockerare installerad, allt jag försöker få ur mig trycks bara upp mot skallbenet, det släpps aldrig ut.

Men jag vill inte sluta skolan imorgon. Eller ja, ett slut är det ju oavsett inte, jag har två år kvar, men jag vill inte ha lov. Jag vill inte "befrias" från något. Jag är så pass pigg att jag klarar av en skoldag nu, eller, i alla fall de i princip lektionslösa vi haft den senaste tiden - men jag är inte så pigg att jag själv kan ta initiativ till att göra något av min dag. Eller haka på andras planer. Ett lov skulle innebära, rättning; ett lov kommer innebära, att jag säckar ihop framför datorn och ser dygnen flyga förbi. Hur det skulle vara bra för mig kan jag inte se. Jag vill inte ha lov.

Jag vill ha kvar skolan och människorna som finns där. Jag mår så bra där, så oerhört bra där. (Oj, det där varnade Anna mig lite för. Risken med att lägga mer energi än man har på något för att man tycker det är så kul... Sådan är min absurda kärlek till skolan. Inte så jättebra, nej.)

Jag tror jag borde lägga mig nu... Can't wait to meet tomorrow. Heh.

Kommentarer
Postat av: martina (your friend from the old days)

jag måste säga Anna att du kan verkligen skriva. det var länge sedan jag kollade din blogg sist & nu började jag undra om jag verkligen läste den då. det är som en bok som man verkligen fastnar för & aldrig vill ska ta slut. du får mig att vilja läsa mer av det du skriver. din blogg kommer numera ingå i min dagliga vardagsrutin. tänkte bara meddela det. ha det underbart Anna



puss&kram (:

2009-06-12 @ 01:31:50
Postat av: circus em

jag kan hålla med om att jag faktiskt inte heller tyckte det var någon höjdare. själva idén och kreativiteten är utmärkt, men den försvann och blev en aning brutal en bit på vägen.



kärlek

2009-06-13 @ 14:31:03
URL: http://obstinate.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag förstår vad du menar. Ibland känns det som att sommarlovet är en enda lång prestige-tävling. Men man får försöka njuta av det istället. Lagra energi och göra saker man tycker om. Bara en sådan sak som en promenad med en vän kan vara otroligt värdefullt. Hoppas du repar dig. Kram

2009-06-14 @ 18:01:13
URL: http://www.poetsia.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0