så är vi där igen

varningslampan har blinkat färdigt och batterireserven är slut

skriv inga jävla hjärtan.

så slutkörd, att

...

ovanstående text sparades som utkast den sjunde november.

och nu ställer jag mig frågan, om man kan acceptera nederlaget på ett sådant vis

att man inte ens bryr sig om att försöka ta sig upp igen?

jag är inte arg längre

och jag söker inte tröst längre

jag vill inte ha någon hjälp längre

– för jag bryr mig inte,

längre.