herr måne kastar sitt bleka sken över era kroppar

kaskadkräks på er bräcklighet.

den trycksvärta ni gräver ner er i, för att kunna måla också drömmarna svarta

är inget annat än en illusion

allt är svart och vitt, avsaknaden och fullkomligheten

tro inget annat.

men ni kan aldrig måla det fullkomliga svart, för i fullkomligheten finns ingen saknad

det finns inget er svärta kan tillföra

endast i avsaknaden går det att hälla en skvätt färg, endast avsaknaden är något som går att förändra

denna ständigt skälvande, ständigt pulserande frånvaro

endast i den går det att placera något närvarande

i varandet finns det fullkomliga

fullkomligheten finns i det som är

herr måne belyser er

ni som, om än motvilligt, är

(ni jobbar inte för långsamt, ni gör bara ert jobb baklänges

varför försöka sudda ut ljusfåglarna? varför inte låta dem smälta på huden?

rummet som är kolsvart idag kommer att slås vidöppet imorgon

och trots era stängda ögonlock och skylande händer

genomborras ni av ljusflödet

bländas.)