som en ständig påminnelse om, att det inte går att rymma från sig själv

i ögonhöjd:
balkongräcke genomborrar havet
genomborrar det lugn jag försöker finna
i svarta vågor

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0