"julfrid"

tjugosjätte december, julfirande.
drog mig undan
kröp ihop på soffan och slocknade nästan där

efter en stund kom de, och de undrade om jag inte hellre ville vila i sängen
jag lyckades frambåda något som kunde liknas vid en skakning på huvudet
tänkte: nej, om det händer något är det bättre att ni ser
och de satte sig i soffan för att konversera

kände att en attack var på intåg
och mycket riktigt, andningen började fucka upp sig, hjärtat gallopperade iväg, svetten trängde fram i alla möjliga vrår och huvudet höll på att explodera
mormor noterade att min bröstkorg inte rörde sig som den borde, och sa något om det till de andra
tolv ögon intensivt fastnaglade på min kropp
sedan en hand på pannan och jobbiga frågor
tolv intensivt lyssnande öron

det var en lightversion av torsdagens anfall, och jag visste inte hur jag skulle möta mina föräldrars oroliga blickar
de hade uppenbarligen aldrig insett hur slut jag menat med ordet slut
men nu såg de med egna ögon
nu såg hela släkten med egna ögon.

jag ville bara gömma mig

det är konstigt det där, hur man vill att folk ska veta
men inte riktigt klarar av att de ser hur bräckligt allt faktiskt är

Kommentarer
Postat av: vildatilda

du kan väl ta hand om dig? som en ny grej för i år. snälla? du måste vara så rädd om dig. du måste stanna upp och tänka efter. om det varit din syster, vad hade du gjort då? vad hade du tänkt då? vad hade du skrikit åt henne då?



jag tänkte aldrig så. jag lyckades inte, brydde mig inte. och min syster skrek aldrig. men oj, så hon grät. och oj, så otroligt obehagligt det var att känna min tröja bli dyngsur av hennes tårar när hon grät över mig. usch, var det.



så ta hand om dig. ta inte sönder dig själv mer. för att leva måste du inte vara hel, men du måste nog ändå vilja vara det. <3

2010-01-03 @ 16:48:57
URL: http://zebragalax.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0