intensiv ensamdans i släckta rum. för att finna styrka.

jag är inte rädd för ångestattacker; de kan få komma som de vill. jag vet att de inte är farliga. de kan inte göra mig något ont. så vad är jag då så rädd för? någon slags oupphörligthet? det är nog så. men så länge jag vandrar i samma fotspår är det här oupphörligt. därför jag slutar nu. bytar riktning.

hjärtat bankar hårt och jag är andfådd, men det känns bra. det var självvalt.

jag dansade innerligt och fult för att jag ville.