försöker hitta passande musik, men jag vet inte riktigt vad jag känner. något sorts lugn har slagit sig till rot inom mig, ändå bankar huvudvärken som vanligt på med outsinlig kraft, tävlar om uppmärksamheten med en förskräcklig krampande mage. och sin uppmärksamhet får de; det är omöjligt att ignorera. enda sättet att överleva är ibland att hänge sig åt smärtan. men jag har bestämt mig för att smärta är övergående, så jag är lugn. harmonisk. känner mig beslutsam och realistisk. ja, realistisk. finns det realistisk musik?

fönstret är en ogenomtränglig mur av svärta och jag vill döpa detta inlägg precis som alla andra; virrvarr. känns som den mest logiska titel på allt just nu. virrvarr. ordet ligger fint i munnen, gör det inte det? (Låt floden komma. Låt den forsa in i mig. Över min smärta, och synderna jag bär)

          samtidigt känns allt så glasklart. jag har hittat en väg nu. vill inte lova guld och gröna skogar, för om något så har jag lärt mig att saker och ting tar längre tid än man tror, och vill. jag vågar inte vara naiv längre, det kommer göra för ont. men glasklart är det. jag har fattat ett beslut och nu står det skrivet i stjärnorna.

fast ett enda virrvarr verkar det ändå vara. mina ord är ju knappt läsliga. jag tänker dock inte göra något åt saken; ni får stå ut. se det som ett bevis på att när något är trassligt, till skillnad från trasigt, så går det i alla fall att reda ut.