panikrysningar längs ryggraden

ångestandning istället för lunch
en och en halv timmes intensiv, idiotisk powerwalk istället för mediekommunikation. skoskav.
försökte stampa av mig paniken. svettades, grät och tappade andan om vartannat. tankarna snurrade runt i ofattbar takt; försökte undvika konflikt men sprang som vanligt rakt in i den. det eviga faktumet att hur det än börjar så slutar det alltid med att vara mitt fel. ontontont. och den där känslan över att ha förlorat det bästa man har.

tog varje omväg jag kunde. runt skolan, ner till stadsparken, upp till stationen, en långsträckt väg vid sofiagrillen, victoriastadion, gambro. sedan bar benen knappt längre och jag vände tillbaka. var så borta att jag tittade efter rävsaxar i gräset vid statoil. kände mig som en rymling från ett mentalsjukhus.

men efter en kram blev väldigt många saker väldigt mycket bättre.
nu är jag dock helt slut. ögonen svider och mina ben är fortfarande ostadiga.
jag ser inte fram emot vad imorgon har att erbjuda.

Kommentarer
Postat av: Sara

Förlåt. Förlåt. Förlåt...

kommer aldrig kunna säga det utan att känna att fan, det här räcker inte. det borde inte blivit så.



<3

2010-05-10 @ 23:34:25
URL: http://pehrsonligt.blogspot.com
Postat av: Elin

Anna,

vet du vad?

jag älskar dig. <3

2010-05-11 @ 18:34:10
URL: http://aspekt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0