om att flyta. om att våga flyta.

vi hade picknick för ett tag sedan, minns ni? inomhus med tända ljus och farbror åkes läsk. otroligt fint var det. jag minns inte om vi skrattade eller var allvarliga eller satt alldeles tysta, och det kvittar. för jag minns känslan. värme som spred sig genom kroppen; började slappna av. jag blev kramig och tårarna letade sig nästan hela vägen fram. som i chock var jag. över det faktum att anspänningen hade lättat lite på trycket och faktiskt sjunkit en millimeter. över det faktum att jag log utan ansträngning, utan expanderande huvudvärk. över det faktum att jag kunde "bara vara".
men jag kramade aldrig någon. var nog rädd att kramar och tårar inte riktigt skulle passa sig. var nog lite rädd för en virvlandeomtumlandeuppslitande känslostorm, trots att jag satt tillsammans med några av mina allra finaste vänner.

Kommentarer
Postat av: Daniel Kaplan

Det var en otroligt fin dag

2010-05-09 @ 16:05:14
Postat av: Sara

säger som Daniel; fint var det.

2010-05-10 @ 01:44:25
URL: http://pehrsonligt.,blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0