Filippa Smeds

Vi redovisade bilderna från modefotograferingen i klassen idag, men det var massa utomstående i klassrummet så det blev mest pannkaka av det. Hade även HDR-foto och genomgång av terminsplaneringen, och det är en sjuk termin jag har framför mig, verkligen. Med massor av skoj. Låt oss bara hoppas att jag också kan njuta av det.

snedsteg och snedsprång och tomgång


i övermorgon är vi tillbaka i vardagen
jag som aldrig hann komma ur den

brustna ögonfransar


explosionerna i skyn letar sig in genom persiennerna
som en lätt krusning över nakna skulderblad, ger de ensamheten
ett namn.
frysta ögonblick och
spinnandesnurrandesnubblande stillhet
allt som finns är du och dina kallsvettiga lakan.
hur mår du?

eskalerande

 

Bildspelet till den dokumentära fotouppgiften. Galet att den tog så oerhört mycket kraft, men ändå lämnar tittaren totalt oberörd.. (Och bilderna är under all kritik, jag vet.) 

 

Jag råder er att skruva upp volymen rejält, eftersom bakgrundsljudet lätt försvinner annars. Passar även på att slänga in ett litet tack till David Almer som ställde upp och läste in texten åt mig.

 

 


Respons uppskattas! Det var lite ont om det när jag redovisade i klassen..

 


Shelley

Ett litet smakprov från plåtningen med Shelley. (Och även om bilden kanske säger något annat så är hon jättesnäll.)

samsara

för allt sker i pånyttfödelser
(jag har tappat bort mig)

jag är ganska säker på att detta är fasen man brukar kalla lugnet före stormen


mönsterbrytning

möblerar om
vet inte var jag har någonting,
men just nu känns det inte så tokigt
det känns faktiskt,
ganska bra

dimslöja


skuggvarelser



svarta godnattsagor till ett barn som inte kan sova
vem håller handen när timmen är sen?

alla ögon har slocknat.

explosions in the sky


the only moment we were alone

lyster

i natten,
då glöden kommer inifrån

Har du tänkt på att vi, nästan aldrig lyfter vår blick från marken?

"Vi är rygg emot rygg
äntligen somnar du
Jag känner en sån lättnad
när musiken går på igen
Har du tänkt på att vi
nästan aldrig lyfter våran blick
från marken?"

Vy från ett luftslott - Kent

diffus avbild i motljus


KICK IN/OFF!

som sagt; det var sjukt lyckat ^^

hide away


regnet slår sönder marken. regnet är jag, och marken är jag.


jag tycker om regnet som piskat sönder dagen. jag har absolut inget emot den mastodonta vinden. de mustiga färgerna går väl med min sinnesstämning, och alla fallande löv är varelser jag kan identifiera mig med.

höstserenad

sista dagen i september
väcktes av att den slagits in i en frusen hinna
stelt och obekvämt,
men framförallt
kallt

om hösten stod och tvekade förut har den definitivt bestämt sig nu, och inte bara knackat på
utan dessutom trängt sig in genom dörren och tagit hela huset i besittning
träden är gula och luften smakar fukt
vi gömmer oss bakom lager på lager
och röda nästippar

jag myser
jag läser bob hansson och förundras över vardagligheter
tar emot virtuella kyssar och studerar matte i trötthetsrus
jag har en dröm

och löven faller och lägger sig som ett täcke på marken
viskar sov gott och nynnar sedan den vackraste vaggvisa
för att världen är vacker.

Draft: Sept. 27, 2009


'cause the walls were shaking, the earth was quaking


esoteri


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0