Idag, måndagen den artonde augusti skriver jag alltså om ett ögonblick från igår - söndagen den sjuttonde augusti.

(Anledning: Ett roligare, annorlunda sätt att "föra dagbok", men mest ett sätt att tvinga mig själv att skriva åtminstone något litet varenda dag)

Okej, här kommer alltså den artonde augustis ögonblick från igår:

Kan man se mina fötter? Jisses vad det prasslar om mig. Och vad jag andas högt! Hon kommer hitta mig på två röda sekunder!

- ... 48, 49, 50! Nu kommer jag!

Okej, nu gäller det.  Kryp ihop så mycket som möjligt. Försvinn, krymp ner till oigenkännlighet.

- Anna, jag ser dig!

Helskotta! Men äh, vad är väl en förlust i kurragömma klockan fyra på natten?