ett trasigt kassettband
som en kassettbandspelare
först spelar jag världens bästa låt,
mår underbart bra
dansar så håret flyger
sen
trycker någon på paus
jag står alldeles still
och
väntar på någon
som kan få mig att fungera igen
att bli sådär full av lyckorus
efter väntan
alldeles för lång
trycker någon på en knapp,
jag rullar igen
men alldeles för fort
spolas framåt
hinner knappt med själv
sedan, paus och play
normaltempo
helt okej låt
men
jag rusade förbi min favorit
jag missade mitt liv.
när jag försöker spola tillbaka
trasslar allt bara till sig
och
jag går sönder.
you're the storm
the cardigans är mysiga, lite nostalgi sådär.
jag tycker om dem väldigt mycket faktiskt.
nyttan med kon!
Haha, en av de skönaste uppsatser jag någonsin läst ^^
(Skriven av en mellanstadieelev påstår de, men jag har faktiskt mina tvivel... Den skulle mycket väl kunna vara skriven av en vuxen människa som ville vara rolig.)
Nyttan med Kon
Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre
sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha
något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom
kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.
På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort
flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara
hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när
mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir
mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra
ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons
valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också.
Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.
Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den
sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt
mycket.
Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!
30 Augusti
David pratade om den nya FRA-lagen som gav Försvarets RadioAnstalt rätt att kontrollera allt som skickas via kabelburen trafik (mejl, telefonsamtal etc.)
Oskar: Vilken tur att jag har trådlöst nätverk!
MPL08a
- jag har världens bästa svenska- och mediakunskapslärare
- lokalerna är skitfina
- vi har god skollunch som man kan äta sig mätt på
- klassen verkar helt underbar
- jag har träffat två väldigtväldigt trevliga människor som jag hoppas kan bli livslånga vänner
- jag hann med det tidiga tåget hem idag
- skolan ligger mittemot stadsbiblioteket
- det är helmys att sitta och skriva sida ut och sida in när man åker in till Lund på morgonen
- vi får gratis frukt flera dagar i veckan
- alla lärare är väldigt unga och glada, fräscha på något sätt
- på torsdagar har vi inte en enda lektion
- vi har inga håltimmar
- jag är sådär på vippen till att bli kär
allting bådar för att det här kommer bli tre helt underbara år! :D
(idag är så jäkla bra. fan vad allt är underbart!)
29 Augusti
Hennes ord värmde i magen, och ett fånigt leende trädde fram på mina läppar.
Det är knasigt hur löjligt lycklig man kan bli av ett par snälla ord. Tack!
piratkopior.
snart har vi suddats ut
förändrats
blivit omgjorda
snart är vi några andra
bortbytta mot något bättre
snart är vi du och jag
för att aldrig mer bli vi
snart är ingenting längre något värt
vi kommer att leva i en sagovärld
åtminstone är det vad de kommer säga
de kommer att förändra oss
förvandla oss till kopior
och vi kan ingenting göra
vi kan bara vänta,
och drömma
drömmar kan de aldrig ta ifrån oss.
(sån jäkla trist kliché, jag vet.)
avstånd
det blänker i din iris
är det lycka?
är det sorg?
himlen speglas i din regnbågshinna
mår du bra?
har du en vän?
jag önskar att jag fick vara dig nära.
28 Augusti
Lulu: Anasaur! Jag gillar det!
Jag härmar en skräckinjagande dinosaurie mycket övertygande.
Lulu: Vad för sort är du?
Jag: En sån där snäll växtätare med låång hals! tihi
27 Augusti
Han sa att vi fick sluta lite tidigare.. Men hur mycket tidigare blev det?
Klockan visade ett par minuter över tre. Åh, herregud, skyndar jag mig jättejättemycket kanske jag hinner med tåget som går elva över och kan komma hem en timme tidigare!
På med skorna snabbt som tusan. Varför i hela friden envisas jag med att gå runt i converse som tar evigheter att knyta?!
Så ute, run bitch run!
(och ja, jag hann. fast i sösdala så träffade jag michelle (<333), så jag kom hem ännu senare än vanligt xD)
trött tåg.
regnet slår lätt mot rutan
tåget dunkar rytmiskt
jag är trött.
men jag kan inte vila
jag sitter ytterst
har ingenting att luta mig mot
ingen som vill hålla om mig.
26 Augusti
Vi ställde oss på rad och väntade på instruktioner. Någon föreslog skostorlek. Jag tittade ner på mina fötter, och upptäckte till min stora fasa att de ljusgrå strumporna jag hade på mig var alldeles mörka vid tårna. Hjälp vad pinsamt, nu måste alla tro att jag har världens fotsvett! Jag menar, vem skulle gissa på att fukten orsakats av ett snedtramp i en vattenpöl - vilket faktiskt var sanningen?
Usch vilka hemskt bra intryck jag gör.
reprisens repris
baklänges
liv i repris
spolar tillbaka
försöker leva om
gör om, gör rätt
allting blir fel
spolar tillbaka
lever om en repris
försöker förgäves rätta fel
men fastnar i mellanrummet
går inte längre att spola tillbaka
fast i tillfällig evighet.
aldrig.
kompensera
dig ska vi kompensera
säger ni
distrahera
mig kan ni inte distrahera
inte fan ska jag applådera
kommer aldrig någonsin ackompanjera
ert jävla spel
använd matte hur mycket ni vill
addera och subtrahera
jag kommer aldrig att hjälpa till
ni får det aldrig att fungera
jag kommer inte att parkera
stå still för er skull
aldrig
men fortsätt ni pluttifikera och dividera
fortsätt ni att spela
era fula trick kommer inte att fungera
jag kommer aldrig att medverka
ni får hitta någon annan att trakassera.
25 Augusti
Spänd förväntan. Kommer trycksvärtan synas igenom? Kommer den rosa ballongen dekoreras med en bok för 129 kronor?
Ett par sekunder kvar av färgens fixeringstid. Spänd förväntan.
(och ja, lyckligt resultat!)
lämnad kvar
molande värk
regnbågshinna möter regnbågshinna
kontraster, skillnader
ensam
lämnad kvar
upprivna sår
ord mötte ord
regnet föll
ensam,
lämnad kvar
brusten muskel
livskraft, livsglädje, kämparglöd
hjärta förlorat
alldeles ensam
- lämnad kvar.
24 Augusti
Tittar på resultatet, mjo lite smånöjd är jag ändå allt. Åtminstone med baktanken.
Jag försöker ta bort tidningen som legat emellan tygen, men den sitter fast. Helvetehelvetehelvete!
Det var inte meningen att baksidan av ballongen skulle prydas med erbjudandet om en bok som kostar hundratjugonio kronor.
23 Augusti
– Vet ni förresten att när man slötittar på Tv har man samma hjärnaktivitet som när man sover? Det är därför så många tycker det är skönt att glo på Tv, de sover egentligen.
– Hah, det är ju sinnessjukt!
22 Augusti
Plötsligt stod en människa där framför mig, iklädd ett stort vackert leende. Det tog några sekunder, sen insåg jag vem det var. Maria. Glada, härliga Maria. EF-Maria. Bästa Maria.
Mitt framför mig med utbredda armar stod Maria.
Bamsekram bamsekram på Malmöfestivalen.
malmöfestivalen! :D
Jag kommer vara ett vrak i morgon. Tomma, stirrande ögon med stora julklappssäckar under. Jag kommer vara dödstrött. Verkligen, jag kommer vara halvdöd.
Men förmodligen kommer det vara värt det. Jag ska snart iväg till Malmöfestivalen med min kära vän Elin :) Vi ska titta på Flogging Molly och Millencolin! Yey! Och när vi kommer hem är klockan alldeles för mycket för att man ska orka stiga upp klockan fem. Tyvärr
Slutsats: Stackars nya klasskamrater som inte kommer träffa en Anna i morgon, utan måste stå ut med en dödstrött utomjording.
21 Augusti
Bzz.. Bzz... Bzz.. Telefonen vibrerar, och sedan börjar den sjunga Dance Inside tillsammans med All American Rejects.
Jag plockar upp den, tittar på skärmen. Emilia Landgren <3. Små glädjebollar börjar studsa runt i min mage. Ett stort leende träder fram på min mun.
Emilia, gud vad jag har saknat dig!
20 Augusti
– Är du nervös?
– Nej, mer spänd och förväntansfull
– Är du nervös?
– Nja, mest pepp faktiskt!
– Är du nervös?
– Aaaaah, era frågor gör mig nervös!
höstvind
en halvtimme tills tåget går
sitter ensam i vinden
det blåser rättså kraftigt
men vinden är mjuk, nästan smekande
fryser lite
har ingen tjock jacka på mig
och ingen tjock tröja under den heller
solen verkar inte ha någon lust att titta fram idag
skolstart
stora, glada leenden
unga fräscha ansikten
tja, lärarna verkar ju bra
även om resten av min klass
(inklusive mig)
var för jävla blyg
fast det kan man ju förstå
första dagen är aldrig lätt
pirr i magen, klump i halsen
kommer man att höra mitt "ja" när de ropar upp mig?
rundtur genom skolan
titta på tre-fyra klassrum
det var fint, smakfullt inrett
- fast det visste jag ju redan
några frågor?
nej, ingen mer än när jag får mitt pendlarkort
och den frågan skulle jag mejla in
all information kommer ske via mejl
tack för idag
och kom för guds skull inte hit imorgon!
(ni är lediga då)
det var en kort dag,
varade inte ens en timme
men den var helt okej
och skolan verkar jättebra.
19 Augusti
Vaknar upp, nacken hänger inte riktigt med. Sätter mig upp och känner hur det riktigt rycker till i nackmusklerna. Vrider lite på huvudet, och insikten kommer till mig som ett slag i magen - jag har nackspärr. Igen.
18 Augusti
Introducing; Ett ögonblick från igår!
Idag, måndagen den artonde augusti skriver jag alltså om ett ögonblick från igår - söndagen den sjuttonde augusti.
(Anledning: Ett roligare, annorlunda sätt att "föra dagbok", men mest ett sätt att tvinga mig själv att skriva åtminstone något litet varenda dag)
Okej, här kommer alltså den artonde augustis ögonblick från igår:
Kan man se mina fötter? Jisses vad det prasslar om mig. Och vad jag andas högt! Hon kommer hitta mig på två röda sekunder!
- ... 48, 49, 50! Nu kommer jag!
Okej, nu gäller det. Kryp ihop så mycket som möjligt. Försvinn, krymp ner till oigenkännlighet.
- Anna, jag ser dig!
Helskotta! Men äh, vad är väl en förlust i kurragömma klockan fyra på natten?
ledsamma lögner
som om
som om du,
någonsin skulle tänka på
mig.
getingar i tusental
Getingar, getingar, getingar. Överallt! Jag tror jag aldrig sett så många på en och samma gång tidigare. Usch och fy. Jag har aldrig haft något särskilt emot getingar tidigare, jag får inte panik om de kommer närma mig såsom väldigt många människor får - men nu är de äckligt många. Och de flyger in och ut genom mitt fönster hela tiden. Surrar mig i örat tusen gånger om. Nej, fy. Kan de inte bara gå och dö?
(eller åtminstone försvinna bort från vårt hus?)
släng det gamla, in med nytt
Det är klassfest i kväll. Jag ska inte gå, jag kan inte gå. Jag är svinyr, och ögonen strejkar. Vill inte fokusera rätt. Jävla skit!
Vissa av er kommer jag aldrig se igen. Fan med. Ni får ha ett megastort lycka till. Lycka till med allt! Och ha det bäst i kväll, må allmänt bra och skratta tills ni ligger dubbelvikta tusen gånger om!
Skratta lite åt mig med :)
Snart har jag ett nytt liv. Snart har vi alla ett nytt liv. För många av er började det igår, på onsdag börjar mitt. Nytt folk, nya ämnen, nya färdmedel, nya rutiner. Jag är så himla pepp på det! Men jag har en liten röst i bakhuvudet som frågar mig om det inte är något jag försöker springa ifrån? Fast jag vet ärligt talat inte vad det skulle vara. Jag... jag är glad att få lite förändring bara. Och jag vet redan nu att jag kommer gå in i väggen vid det här terminsslutet med, pendlingen i kombination med läxor och extremt höga krav på mig själv kommer knäcka mig än en gång - men det tar jag då.
Nu ser jag det bara som något positivt, något bra. Det ska bli obeskrivligt skönt att få läsa lite saker som man är intresserad av. Hoppas lärarna där är bra bara... De flesta vi hade på Vannaröd var faktiskt det. Jag kommer sakna Silvandersson och jag kommer sakna Ninna. Massor. Undrar om någon kan axla förväntningarna jag har på matte,no- och svenska,engelskalärare nu? Jag hoppas det. Det vore för jävligt annars.
Och jag hoppas att all pendling inte kommer förstöra min förkärlek till tåg. För tåg är bland det mysigaste som finns, och så vill jag tycka om tre år med.
Om tre år, tre futtiga år är jag så kallat vuxen, (om två ännu futtigare år är jag myndig) då ska jag klara av att stå på egna ben vart jag än i världen vänder.
Det, ehum, ska bli intressant att se hur det går.
love is a four-letter word.
trädens sång.
Vinden gör cirkuskonster i min alldeles för stora tröja. Volter, kullerbyttor och mäktiga hoppserier. Jag ligger här, ensam, och lyssnar på trädens sång. Solen värmer mina svarta jeans. Syrsor spelar ikapp runt omkring mig.
Jag trivs bra här. Jag trivs i min ensamhet.
Ibland är det skönt att bara ha sig själv som sällskap.
Det är något med lugnet här. Någonting med lugnet här som jag älskar. Hur allt som existerar bara är jag och vinden. Och mina tankar.
Jag tycker om den här platsen, och alla funderingar den för med sig. Vare sig om jag sitter här i ösregn med den gråaste himmel ovanför mig, eller som nu, mitt i blåsten med en stor härlig värmande sol där uppe. Jag tycker om det här stället. Väldigt mycket.
Jag trivs här.
Jag trivs här i min ensamhet.
femtiofem nya ord.
Liten flicka i regnet. Liten ensam flicka på trottoaren i duggregnet.
Salta tårar på liten flickas kinder. Ensamhet i liten flickas ögon. Ensamhet i liten flickas hjärta.
Hemlängtan, förlorad tro och krossade drömmar. Våt trottoar, våta kinder, våt luft. Grå himmel, grått hjärta, grå ögon.
Liten flicka, övergiven. Tillbakalämnad, returnerad.
Liten flicka, ensam i duggregnet.
livets stora mysterium
Sara; Hur kan vin vara torrt?
Vänskap.
Det finns stunder då man är sådär sjukt lycklig.
Bara mår allmänt underbart.
Igår var en sådan stund. Hela igår.
Tack för att ni finns, vackra flickor. Ni är underbara! <3
(och jag kommer sakna sönder er nu när vi måste gå skilda vägar.)
tid & tvål.
fullfyllda drömmar
okrossade mål
det är klart att sömmar spricker
när hjärtan fylls med tvål
heliga tankar
fullföljd tro
det är klart att känslor vissnar
när tid ej finns att gro.
Natatatalie <3
Natalie, vet du hur mycket jag saknar dig?
Jag ska minsann skriva ett trehundra meter långt brev till dig nu. För brev är mysigt och brev till dig är ännu mysigare och allra mysigast är det eftersom jag vet att jag kommer få ett trehundra meter långt brev tillbaks :)
Du får ta och komma hit snart tycker jag. Väldigt snart, och uppleva vackra Skåne ;D Tja, och träffa mig då :D
Jag tyckor om dig! <3
totalrenovering?
de river vår veranda nu
river och bygger om
ibland undrar jag om det inte är mig
de borde riva och bygga om
ett ögonblick från i onsdags
En ensam gatlyktas ljus speglade sig i fönsterrutorna. Det var kväll, och himlen var mörk. Inte för att det var sent, nej bakom molnen lyste den skymningsblå.
Vi satt och pratade. Om texter, om ord, om saker vi funderat på. Om människor. Hur konstiga, roliga och speciella de kan vara. Hur snabbt vi dömer dem.
Efter ett tag smög kylan sig på, och fukten från bänken vi satt på trängde igenom byxorna.
Vi gick in.
förlöpt tid
det har gått så lång tid nu
så lång tid har jag vandrat ensam
så lång tid har jag saknat någon
så lång tid
det har gått så lång tid
jag har tänkt så mycket
så många tankar har passerat i mitt huvud
så många tankar har jag tänkt
så många tankar
jag har tänkt så många tankar
det har gått så lång tid nu
tid jag slösat bort på tankar
tid jag använt till att fundera
så lång tid
det har gått så lång tid..
Livet.
värmen från mamma
gå balansgång
titta förundrat på flygande ballonger
vara prinsessa
finnar och mens
första kärleken
stress, press och betyg
vill vara stor, vill vara liten
student och början på det riktiga livet
lägenhet, bil, jobb och man
betald ledighet
barnalycka, och sen har de plötsligt flyttat ut
sista dagen någonsin på jobbet
bli farmor och mormor
sjukna in, ha ständig värk
vara prinsessa igen, i himlen?communication..?
– Jag har väntat på dig.
Han konstaterade faktumet kallt. Jag var sen.
– Förlåt, jag hann inte. Bussen var sen och jag var tvungen att springa inom konsum och köpa mjölk till mamma och…
Han avbröt mig.
– Jag har väntat på dig.
Hans blick var kall, hård. Omänsklig.
– Jag vet, sa jag. Förlåt.
den vackraste som finns
jag har en vän
som sakta tynar bort
för ingen finns att lyssna
alla tittar bort
jag har en vän
som söker efter liv
hon söker efter lycka
efter perspektiv
jag har en vän
fylld av nattsvart dag
varenda vaken timme
undran, varför jag?
jag har en vän
den vackraste som finns
det är synd att alla glömmer
att hon faktiskt finns
(jag älskar dig.)
vattendroppar
Det regnar nu. Vattendroppar i solsken. Hade jag varit hemma hade jag sprungit ut och ställt mig på gräset med ett fånigt leende på läpparna. Jag tycker om regn. Jag tycker om regn när jag är på humör. Jag är på humör idag.
Låt det regna.
Låt det ösa ner.
Låt det regna.
Låt det ösa ner.
Per Nilsson
Han var inte som jag trodde. Inte på långa vägar.
Han var äldre, längre, mer tystlåten och kanske en aning nervös. Trots att det är han som är proffs, han som vet hur det går till.
Han hade kunnat diskutera ordet jag i flera timmar. Vad det kan rymma, vad det kan innebära, vad vi kan göra det till. Man kunde se på lång väg att djupa tankegångar balanserade sig fram i hans huvud, fast tyvärr lät han inte oss delta.
Nej, han var inte alls som jag trodde - men han var minst lika bra.
Han var äldre, längre, mer tystlåten och kanske en aning nervös. Trots att det är han som är proffs, han som vet hur det går till.
Han hade kunnat diskutera ordet jag i flera timmar. Vad det kan rymma, vad det kan innebära, vad vi kan göra det till. Man kunde se på lång väg att djupa tankegångar balanserade sig fram i hans huvud, fast tyvärr lät han inte oss delta.
Nej, han var inte alls som jag trodde - men han var minst lika bra.
konsekvenser
Jag kan inte andas.
Jag kan inte ta ett djupt andetag utan att jag får tjugo hårda knivhugg i ryggen.
Jag kan inte gäspa.
Jag kan inte vrida på mig.
Jag kan inte böja mig ner.
Det gör så jävla obeskrivligt ont!
Jag har levt halva mitt liv med konstant smärta i varje steg jag tar, varje rörelse jag gör. Jag tycker att det borde räcka. Jag tycker att det borde vara nog. Jag tycker att jag lidit tillräckligt. Jag tycker att.. jag tycker att det är min tur att kunna le snart.
Fan, vad har jag gjort för att förtjäna min rygg?
Jag vill kunna sitta som en hösäck i en kvart utan att det spelar någon roll. Jag vill kunna sitta böjd över skrivbordsarbete i timmar utan några konsekvenser. Jag vill kunna stå i ett luciatåg utan att undra om jag kommer klara av att stå still så länge. Jag vill kunna simma. Fan jag vill kunna simträna igen!
Jag har glömt hur det känns.
Jag har glömt hur livet fungerar utan knivhugg, kramper och muskelknutor. Utan åtskilliga besök hos massörer, kiropraktorer, sjukgymnaster och idrottsläkare. Jag har glömt bort hur det är att ha en felfri, en normal kropp.
Kommer jag någonsin få uppleva det igen?
Efter åtta år börjar man undra...
Jag vill så gärna bli fri.
flowing feelings
Slowly you walk away, as if you never were here..
livslängd
åren har gått
mitt skelett har blivit längre
hårdare, större
mina tankar går i andra banor, nya banor
mina hjärnceller kan räkna ut komplicerade ekvationer
se samband
mina händer kan forma bokstäver på papper
men mitt hjärta känner inte mer
det har inte åldrats, inte blivit äldre
kanske har det stannat i växten
rädd för världen,
för att släppa taget om tryggheten
jag saknar min nalle i natt.
solskenstimmar.
Solen går ner, för att titta ut på andra sidan jordklotet
för att bända upp nya ögon, och värma nya hjärtan
för att lysa upp en ny dag.
Solen lämnar oss i långa, mörka timmar
hårda tider, då kylan tränger sig på.
Den lämnar oss åt nattens ånger och fruktan,
mardrömmar
bittra tankar
Evighetslånga minuter.
Men gryningen kommer alltid,
en vänlig morgonhälsning
En kär vän på återseende.
ibland.
Ibland undrar jag vem jag varit om jag inte växt upp här. Om jag inte bott på landet, isolerad från alla andra. Hade jag klätt mig i jätteurringat och kortkort? Hade jag rökt, hade jag druckit? Hade jag varit glad? Hade jag börjat simma, hade jag sluppit mina axelproblem? Hade jag haft samma intressen?
Ibland ångrar jag de vägar jag valt. Ibland blir jag så jävla trött på att vara duktig flicka. Ibland har jag stark lust att bara sätta mig på ett tåg med okänd slutstation och bara åka. Ibland är jag bara så trött på allt. Trött på världen, alla jävla problem, på värme, på mina axlar, på mig. Alltid är jag mest trött på mig själv. På att jag är blyg och feg, tolkar alla signaler fel. På att jag har orimligt höga krav på allt jag gör, att jag inte får misslyckas.
Ibland är jag glad. Rätt så ofta är jag glad faktiskt. Den mesta tiden är jag glad, väldigt glad.
Ibland faller världen ner på mina axlar. Typ idag.
Ibland undrar jag vem jag är.
att bura in sig själv
Nu är jag där igen, anledningen till varför jag stängde ner min förra blogg, prestationsångest.
Jag för en evig kamp mot mig själv. En kamp mellan mitt huvud och mitt hjärta. Hjärtat vill skriva tills fingrarna faller av, hjärnan vågar inte släppa kontrollen, låta känslorna ta över. Inte heller låter den halvdåliga, eller smått misslyckade texter läggas ut. Endast mästerverk. (trots att den vet lika väl som jag och du att ingen mänsklig varelse kan producera mästerverk efter mästerverk. det krävs dåliga saker för att de bra ska bli bra.)
Jag är flicka, inte ens fylld sexton år, men är det något jag kan allt om är det prestationsångest. Jag har alltid varit full av den, och aldrig har jag tillåtit mig själv att misslyckas. Att falla handlöst. Jag spärrar hellre in mig, gömmer mig för världen. (Och suddar ut en text som blivit lite väl ärlig för tionde gången)
Jag vågar inte fortsätta, jag vågar inte skriva om mina fel och brister. Jag har en kontrollhjärna, och allt som publiceras, allt jag säger måste vara positivt, det måste vara bra. Hela min värld har byggts upp kring att vara duktig, att vara bäst och smartast. Den med högst betyg, mest beröm. Jag hatar det. Jag vill misslyckas, jag vill tappa allt. Släppa kontrollen och bara vara. Jag vill kunna skita i allt - om så bara för en dag. Jag vill veta hur det är.
Jag vill veta hur det är att inte kvävas under sin egen press.
(jag är extremt nära att skrota det här inlägget med, för det håller inte måttet. det är alldeles för dåligt rent språkligt och dessutom på gränsen till för ärligt. fan ta min hjärna.)
