our sinking friendships, we drown them all
delade ögonblick
hon löser suduko
jag skriver dikter om saker som bara finns i mitt huvud
likadana pennor har vi.
tänk att så små saker kan binda samman människor..
jag undrar vad hon gör när hon inte sitter på ett tåg och löser suduko. gråter hon? är hon lycklig?
har hon barn som väntar där hemma? eller har de redan hunnit flytta ut?
kanske är de ofödda, sedan länge förträngda önskningar
kanske fanns de aldrig ens i längtan
hon klev av tåget nu. jag fortsätter att tänka på henne, och känner mig lite dum.
tittar ner på min penna,
hennes suddigum var bortsuddat
mitt är nästan helt
nu satte sig en ny människa där hon satt. hans ben är så långa att han knappt får plats
från sin väska tar han upp ett inbundet block och en blyertspenna
jag undrar vad han skriver i det. vilken musik han gömmer i sina hörlurar
jag vill studera honom intensvit, men slår ner blicken
tittar åt andra håll
vill inte störa honom i hans skapande, inte tränga igenom hans tankar
framförallt inte råka möta hans blick under någon av de stunder då han tittar upp för att ta in sin omgivning.
fast det har jag redan gjort ett par gånger
och nu undrar jag,
om han inte också funderar
på vad den okända människan snett framför honom skriver
jag ville ge honom en förklaring på varför jag så intensivt betraktade hans rörelser
velade fram och tillbaka, bestämde mig sedan för att ge honom den här texten
renskrev ett par rader
och så stannade tåget i lund
jag klev av,
något besviken på mig själv.
jag skriver dikter om saker som bara finns i mitt huvud
likadana pennor har vi.
tänk att så små saker kan binda samman människor..
jag undrar vad hon gör när hon inte sitter på ett tåg och löser suduko. gråter hon? är hon lycklig?
har hon barn som väntar där hemma? eller har de redan hunnit flytta ut?
kanske är de ofödda, sedan länge förträngda önskningar
kanske fanns de aldrig ens i längtan
hon klev av tåget nu. jag fortsätter att tänka på henne, och känner mig lite dum.
tittar ner på min penna,
hennes suddigum var bortsuddat
mitt är nästan helt
nu satte sig en ny människa där hon satt. hans ben är så långa att han knappt får plats
från sin väska tar han upp ett inbundet block och en blyertspenna
jag undrar vad han skriver i det. vilken musik han gömmer i sina hörlurar
jag vill studera honom intensvit, men slår ner blicken
tittar åt andra håll
vill inte störa honom i hans skapande, inte tränga igenom hans tankar
framförallt inte råka möta hans blick under någon av de stunder då han tittar upp för att ta in sin omgivning.
fast det har jag redan gjort ett par gånger
och nu undrar jag,
om han inte också funderar
på vad den okända människan snett framför honom skriver
jag ville ge honom en förklaring på varför jag så intensivt betraktade hans rörelser
velade fram och tillbaka, bestämde mig sedan för att ge honom den här texten
renskrev ett par rader
och så stannade tåget i lund
jag klev av,
något besviken på mig själv.
.
pausar lite till. måste komma i fas
med något, livet antar jag
innan jag strör fler
meningslösa
ord
omkring mig
med något, livet antar jag
innan jag strör fler
meningslösa
ord
omkring mig
.
önskar att jag kunde vara en bättre vän.
laga istället för att försöka förstå
världen blir lite vackrare för varje dag, och jag fortsätter liksom tappa greppet
kröp ner i badvattnet
hade för intentioner att smälta intrycken
tänka lite på billie the vision and the dancers och det fina sällskap jag såg dem med, tänka lite på seabears fina musik och hur mycket den tappade styrka när den framfördes live
tänka lite på jónsi och hur ogreppbart fantastisk konserten var. mind-blowing, verkligen.
fast jag tänkte mest på att det var för varmt
och när jag sedan steg upp tog det en kvart innan min puls lugnade sig igen
konstigt att man kan bli så slut,
av att slappna av
jónsi
mind-blowing. ofattbart, ogreppbart
underbart
jag hittar inga ord. konserten var magisk
översköljde alla sinnen med en sådan otrolig kraft
och jag stod bredvid världens vackraste pojke
delade magin med honom
<3
.
regnet rasar mot marken
---
ska skickas till doktor
det kanske är biologiskt
and she said yes I think that everything's gonna be alright someday, somehow
fin konsert, fina människor, fint allt.
snart bytar vi årstid, och konstant bytar vi sinnesstämning. men det är i skiftningarna skönheten ligger: shades
ögonen faller ihop
och min intention att försöka beskriva lyckan
lyckas nog inte förverkligas idag heller
men vackert är det,
livet.
stulna ord
och även fast det bubblar i mig när vi sitter på ett blåsigt berg en solig sommardag och han säger att jag är finast i världen så är det under de mest vardagliga göromål som insikten kommer. som när han ställer in smutsigt porslin i diskmaskinen,
eller när han drar bort den lite för långa luggen ur ögonen.
– splashing the wine. en människa som verkligen kan konsten att gripa tag och krama skiten ur verkligheten, endast med hjälp av en handfull ord.
eller när han drar bort den lite för långa luggen ur ögonen.
– splashing the wine. en människa som verkligen kan konsten att gripa tag och krama skiten ur verkligheten, endast med hjälp av en handfull ord.
de spelar vaggvisor med sina vingar, och jag blundar. låter mig sakta vaggas in.
tittar ut genom fönstret,
möts av svärta
och ett spegelvänt rum
mitt eget ansikte, upplyst av datorskärmen
känns malplacerat
kallt, kantigt och färglöst,
i mitt varmmålade rum
musiken, speciellt sammanställd för att lindra huvudvärk,
spelar i bakgrunden
och jag lyssnar till gräshopporna, vars accompanjemang stärker känslan
av att saker kommer ställas till rätta
någon gång
i framtiden
jag är fullbokad i nästan en månad framåt
men just nu
finns ingenting.
ingen dåtid, ingen framtid, inte ens ett nu
bara musik
och gräshoppor som spelar vaggvisor med sina vingar
möts av svärta
och ett spegelvänt rum
mitt eget ansikte, upplyst av datorskärmen
känns malplacerat
kallt, kantigt och färglöst,
i mitt varmmålade rum
musiken, speciellt sammanställd för att lindra huvudvärk,
spelar i bakgrunden
och jag lyssnar till gräshopporna, vars accompanjemang stärker känslan
av att saker kommer ställas till rätta
någon gång
i framtiden
jag är fullbokad i nästan en månad framåt
men just nu
finns ingenting.
ingen dåtid, ingen framtid, inte ens ett nu
bara musik
och gräshoppor som spelar vaggvisor med sina vingar
ingenmansland
läste
kände paniken smyga sig på
for ut. sprang längre och snabbare än jag gjort på över ett år, eftersom jag varit (och fortfarande är) rädd att min kropp ska falla ihop vid den ansträngningen
tänkte svara
men vafan,
vi kan inte hålla på så här
och jag accepterar inte det som ett avslut
jag ringer imorgon.
kände paniken smyga sig på
for ut. sprang längre och snabbare än jag gjort på över ett år, eftersom jag varit (och fortfarande är) rädd att min kropp ska falla ihop vid den ansträngningen
tänkte svara
men vafan,
vi kan inte hålla på så här
och jag accepterar inte det som ett avslut
jag ringer imorgon.
storslagna millisekunder
åskväder i slow motion, 9000 bilder per sekund. så otroligt häftigt.
jag förstår inte hur mina hjärtslag kunde vara så regelbundna, de som alltid springer lite som de vill. fast de kanske också ville visa upp en funktionell människa: ditt öra mot mitt hjärta
det kryper i kroppen. igen. jag driver bort natten i hopp om att försöka bringa klarhet i situationen
så att jag vet vad jag ska svara nästa gång du frågar
hur det är
eller vad jag tänker på
jag tänker på dig.
på hur otroligt vacker du är och hur lycklig du gör mig bara genom att finnas nära
jag tänker på hur en vän uttryckligen sa att jag inte förtjänade det, och även om den inställningen verkar ha förändrats så återvänder orden varje gång du säger att jag är vacker
för jag förtjänar inte dig
varje uns självförtroende jag ägde bröts ner i usa. så kom jag hem till en människa som inte sysslat med något annat än nedbrytning sedan jag träffade henne sist, och otillräckligheten stod mig upp i halsen. började själv se monster i spegeln.
känna hur de krälade inuti.
jag tänker på hur äckligt instabil jag är som börjar gråta när du håller inne ett svar lite för länge
och jag gråter när jag tänker på hur mycket jag skadar dig, bara genom att vara bräcklig
jag kramar dig, hårt, och gråter ännu mer
för jag vet att orden jag tillslut pressade fram slog sönder något. de var ett fåfängt försök att fånga sanningen, att undvika falskspel
men när de smälte in i dig insåg jag att de totalt avsaknade sanningshalt
och skadan var redan skedd
jag tänker på vad jag sa till dig, jag tänker på hur du grät i mina armar
och hur jag grät för att du grät.
jag tänker på hur jag tvingade dig att trösta mig när jag var den som sårade
och avskyr mig själv för det. jag är van vid det omvända
och skäms för att jag själv är lika hemsk
förlåt.
älskade du,
förlåt.
så att jag vet vad jag ska svara nästa gång du frågar
hur det är
eller vad jag tänker på
jag tänker på dig.
på hur otroligt vacker du är och hur lycklig du gör mig bara genom att finnas nära
jag tänker på hur en vän uttryckligen sa att jag inte förtjänade det, och även om den inställningen verkar ha förändrats så återvänder orden varje gång du säger att jag är vacker
för jag förtjänar inte dig
varje uns självförtroende jag ägde bröts ner i usa. så kom jag hem till en människa som inte sysslat med något annat än nedbrytning sedan jag träffade henne sist, och otillräckligheten stod mig upp i halsen. började själv se monster i spegeln.
känna hur de krälade inuti.
jag tänker på hur äckligt instabil jag är som börjar gråta när du håller inne ett svar lite för länge
och jag gråter när jag tänker på hur mycket jag skadar dig, bara genom att vara bräcklig
jag kramar dig, hårt, och gråter ännu mer
för jag vet att orden jag tillslut pressade fram slog sönder något. de var ett fåfängt försök att fånga sanningen, att undvika falskspel
men när de smälte in i dig insåg jag att de totalt avsaknade sanningshalt
och skadan var redan skedd
jag tänker på vad jag sa till dig, jag tänker på hur du grät i mina armar
och hur jag grät för att du grät.
jag tänker på hur jag tvingade dig att trösta mig när jag var den som sårade
och avskyr mig själv för det. jag är van vid det omvända
och skäms för att jag själv är lika hemsk
förlåt.
älskade du,
förlåt.
