Jag saknar dig.

Jag saknar dina knäppa tankar och härliga ryck. Jag saknar att säga åt dig att ta det lugnt, att provet kommer gå fint, att du gjort extremt mycket mer än du behövt på so:arbetet. Jag saknar att försöka hjälpa dig med matten. Jag saknar att försöka hitta en liten lucka i våra späckade scheman då vi kan träffas. Jag saknar att se dig hoppa runt på skolan som en häst, att se dig skutta runt av glädje. Jag saknar ditt vackra leende, dina underbara gåtlösningar och dina värmande ord. Jag saknar dig. Jag saknar min vän.

Jag visste att ett slut var oundvikligt, ofrånkomligt. Men. Låt oss inte ge upp, vi behöver väl inte ta farväl?

Vi kan ändra vår historia, skriva om den. Förlänga den med vackra ord. Jag vill inte ha ett slut här och nu, jag är inte redo för det.

Är du?