Den Allvarsamma Leken.
– Skall jag gå till mötet, eller skall jag inte?
Han tog upp en tvåkrona ur portmonnän.
– Slumpen får råda. Om det blir kung så går jag, om det blir klave går jag inte.
Och han snurrade slanten på chiffonjéklaffen. Det blev klave. En gång till! – Klave.
– Nå, tredje och sista gången! –Klave.
Han blev förargad, mera på sig själv än på den envisa slanten.
– Barnsligheter! Naturligtvis går jag.
© Hjalmar Söderberg
Det är något obeskrivligt bra med det här stycket. Helt jäkla klockrent.
Kommentarer
Postat av: natalie
vad supersött på något vis! :)
Trackback
