9 September

Bussen lämnade stationen. De kändes konstigt att åka hem så sent, människorna som brukar åka samtidigt som jag var inte där. Inte ens de där tjejerna med tunt spikrakt hår och deras (vad jag gissar på att hon är i alla fall) mamma, som av någon anledning alltid åkt samma buss som jag sen första skoldagen.

Tanken hann inte mer än korsa mitt medvetande förrän bussen stannade och lät mamman och den ena tjejen stiga på.
Ironi kallar jag det. Ironi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0