någon annan
Så fort solen tittar bort, önskar jag att jag var någon annan, något annat. För när världen inte längre målas klar och vacker, när träden inte lyser gröna mot en vacker bakgrund, tappar även mina tankar sin lyster. Sin kontrastrikedom, sitt färgspektrum, sin vackerhet. Och jag krymper ihop, förvandlas till en skugga som krälar på marken. En parasit, en blodigel, en som klamrar sig fast vid andra för att själv överleva. Så fort ett moln är i sikte tappar jag min tro. Mitt hopp, mina drömmar. Jag tål nog inte det gråa, jag tål nog inte det intetsägande, det tomma. Jag är tom. Utan solsken är jag tom. Kan man inte tåla sig själv?
Dagens utmaning den trettioförste. Den sista utmaningen av dem alla. Tack Elin och Natalie, jag har tyckt om det här. Det har lärt mig mycket.
I pausen, där hela världen glömmer bort att jag finns. Där ingen ser något värdefullt i mig, eller något med minsta potential till skönhet, går solen i moln och jag, jag blir en parasit. Någon annan. Något sämre. Hur ska någon kunna se något vackert i något dåligt? Hur ska någon vilja tända solen igen, för mig, en skuggvarelse? Varför gör jag inte det själv? Jag. Kan. Inte. Skuggor når aldrig till solen, de gömmer sig bakom ett ting, en gestalt, en varelse. Skuggor hamnar i bakgrunderna, oförmögna att stå själva. Skuggor är parasiter. Parasiter behöver andra för att överleva. Eller solsken.
Solstrålar är vad jag behöver. Värmande ord, välkomnande gester. Leenden. För att växa, för att bli något självständigt behöver jag omtanke. Jag behöver färg att måla mina tankar med, jag behöver verktyg för att få gråskalan att försvinna. För att bli någon annan. Den någon annan som jag vill vara. Den någon annan som är jag.
Dagens utmaning den trettioförste. Den sista utmaningen av dem alla. Tack Elin och Natalie, jag har tyckt om det här. Det har lärt mig mycket.
Kommentarer
Postat av: Elin
tack själv. <3
Postat av: ninnie
tack ni också! (:
Trackback
