känslan av att var oslagbar
känslan av att vara oslagbar
för en natt och en dag
och sedan vakna upp
med munnen fylld av träsmak
att ha nått bristningsgränsen, slått i det tak
som skulle skärma av, skydda, begränsa
få himlen och stjärnorna
att för alltid glänsa
känslan av att lägga sig ner
fast och frusen, i ett vinterkvarter
omges av en nykter bakfylla
att ha glömt bort allt det, som skulle förgylla
och istället vara fylld med uppgivenhet
ett ironiskt tack
för att man slet
hamrande hjärtan och huvud som bankar
mentalsjukhus och svettiga tankar
känslan av att ge upp men fortsätta ändå
vara fylld av en sjukdom ingen vill fastslå
jag vet att ni aldrig
kommer förstå
Kommentarer
Postat av: Anonym
bara.. wow. så fint, så bra. jag älskar det.
<3
Postat av: v.
nu har jag läst det 4 gånger, men förstår inte ändå. Förbryllad, känner jag mig. har du varit inne i mitt huvud och tittat?!
Trackback
