pepp, även om den rättså mycket hann försvinna innan jag lyckades omvandla den till text

(är väl medveten om att det här är sinnessjukt dålig svenska)

Igår var det Kick in/off – och trots jävlig huvudvärk, hjärtklappning och att min kamera började skrika Error 99 för att sedan lägga av helt och hållet, var det sjukt lyckat. Cred till Event som arrangerade!

Idag blev också en otroligt bra dag. Jag var rädd att sömnbristen och pressen över att återigen behöva prestera skulle knäcka mig, men jag tog mig igenom dagen och den slutade fantastiskt. Fotoprovet som legat och skavt i bakhuvudet den senaste veckan resulterade i ett VG+, och tro det eller ej – men jag är stolt över att ligga under MVGt. Att jag bara fick VG på produktfotot utan att vilja göra om eller ens förklara varför det inte höll högre klass kändes också himla bra, men största framgången hittills är ändå att jag lyckades skriva färdigt engelskauppsatsen på lektionstid och lämna in den trots att det fanns otroligt mycket som kunde (och borde) ha förbättrats.
Jag vill inte påstå att jag har en sundare inställning till skolarbete nu än för två månader sedan, för det håller nästan på att tippa över åt andra hållet istället, men det gör mig gott just nu. Så jag tänker det låta vara så ett tag.

Efter att ha redovisat våra dokumentära bildspel samt planerat inför praktiken fikade vi, och sedan begav jag mig till Hässleholm för att se Emil Jensen med mina fina vänner Elin och Anna. Vi var galet pepp allihopa och
---

Det här går inget vidare. Jag vill inte berätta någon historia idag, jag vill bara bubbla ur mig, för Emil är fantastisk. Han fick inte huvudvärken att försvinna, han slet inte sönder några krav och han pusslade definitivt inte ihop ett schema som kan få mitt liv att rulla på normalt igen, men genom att sjunga Igen släppte han lös något inom mig. Jag skulle vilja påstå att jag brann. Det var så mäktigt att riktigt känna hur värmen spred sig bakom bröstkorgen, som ett vänligsinnat eldklot.
Jag skulle vilja påstå att han fick mig att lysa. Genom att dela med sig av sin vackra världssyn, fick han mig att lysa. Han kallade det för tröstsång, och det kanske är just det den är, för den stärker mig. Varje gång. Och live var den magisk. Fullkomligt magisk.
Och jag blev lyrisk. Köpte t-shirt och fick singel och en signerad plansch. Och standardkram med tillhörande standardleende.

Mitt och Saras praktikprojekt kommer bli grymt, och när det är slut kommer Natalie hit, och däremellan är det litteralund och jag fick minsann ett mejl från dem idag som sa att jag var en av de 26 som gått vidare i skrivartävlingen.

just nu är allt galet bra. och så fort det inte längre är det ska jag tänka på turkosa golv, för det kommer att klä mig i ett omedvetet leende, det vet jag. och sådana behövs alltid. så turkosa golv är bra.

Kommentarer
Postat av: Elin

kvällen var så fullkomlig, så fullkomligt perfekt. jag lever på den.

och du är bra, vi är bra tillsammans.

jag älskar dig! <3

2009-10-10 @ 09:21:28
URL: http://aspekt.blogg.se/
Postat av: vildatilda

ååh, vad glad jag blir av dina ord. dina leenden. ditt vg. wow. du är så bra!

ta hand om dig. <3

2009-10-11 @ 14:28:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0