Sprickor i fasaden.

alla sliter på varsitt håll, och jag är länken i mitten som försöker hålla samman allt.

Jag hatar att vi inte kan prata med varandra längre,

att viljor och principer är obevekliga

Det ekar i vårt hem

allt som lämnas osagt, sväller och trycker undan det vackra

smutsen expanderar och äter upp oss

damm i varje hörn

Om tystnaden mot förmodan bryts, följs den av dräpande ordkaskader och mördande blickar

jag skickas runt som en jäkla stafettpinne,

måste se till att hinna i mål och desinfektera

innan elakheterna når fram

­– för jag är tydligen den enda som fortfarande kan kommunicera med alla parter

har inte råd att ta ställning,

alla har pakt med mig och bryter jag någon, bryter det mig

Jag tål inte tystnaden

tål inte kylan

– det värsta är att ingen vinner

vi har ingått i en förödande strid

och alla är förlorare

hur kan man gå lycklig ur ett krig som tagit något ifrån en?

– Hur kan man gå lycklig ur ett krig?