Igår var det fyra månader sedan. Igår ville jag berätta att saker och ting rullar på. Fridfullt. Dagarna flyter iväg, men det känns inte alltför segt att komma hem halv sju, jag har nog redan vant mig vid att inte ha någon fritid. Faktum är att det inte känns som att jag inte har någon fritid, för dörrarna står öppna, jag kan göra vad jag vill.

      Jag var ute och sprang igår, för fjärde gången på en vecka. Det kändes lite som att jag försökte lura mig själv, jag vet inte riktigt från vad, men mest kändes det bra. Överhuvudtaget kändes det mesta bra. Igår var det enda jag egentligen oroade mig lite för, hur jag dag för dag får allt svårare att koncentrera mig. Och hur precis allt känns oviktigt. Ja, och att det där argumentet om att ha så mycket kul som möjligt inte riktigt håller. Och att jag inte alls har tagit avstånd från det där jag lovade mig själv att ta avstånd ifrån och att jag fortsätter att prioritera andra före mig. Och att jag ska trilla dit igen, såklart. För det gör jag nog snart, tänkte jag.

      Idag, idag vill jag nog egentligen inte berätta något. Jag bara spricker lite i sömmarna.