människor jag bryr mig ohälsosamt mycket om berättar tveksamt om de bräckliga tankarna och de buckliga drömmarna

ger mig små fragment att försöka bygga en helhet av

och visst har jag kanske anat, men jag har inte förstått

hur snäv verkligheten är

hur hårt den har bundit fast oss

jag är lite rädd

för att vi inte kommer att kunna hjälpa varandra

eftersom vi alla är i så stort behov av hjälp

och har så svårt att se utanför oss själva