ingenmansland

läste
kände paniken smyga sig på
for ut. sprang längre och snabbare än jag gjort på över ett år, eftersom jag varit (och fortfarande är) rädd att min kropp ska falla ihop vid den ansträngningen

tänkte svara
men vafan,
vi kan inte hålla på så här
och jag accepterar inte det som ett avslut

jag ringer imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0