läser igen och igen. sånt jävla självplågeri.

om du tyckte att jag sprang och gömde mig så vet jag inte vad fan jag ska göra. jag tänkte ju inte på annat än dig. lade mig själv fullständigt åt sidan, precis som alltid. för jag är alltid prioritet sist.

och att du tror att jag vill dra ner dig. att du ens kan tänka den tanken.

kniv i ryggen, minst sagt.

det är tur att jag sitter ensam i klassrummet.

det är tur att ingen ser mig nu.

tror jag hoppar över maten. vad är det för vits med att trycka i sig energi när den ändå inte gör någon nytta? och förresten så tar jag ju ändå inte tag i något. försöker absolut inte. lika bra att bevisa det.

undrar om du ens minns att du sa så.

jag var inte den enda som tog jävligt illa vid mig.

håller inne,

håller andan.