ute faller vårhöstnågontingregn och från rummet intill spelar ett piano. där inne sitter en mycket speciell någon och fogar samman koder till en helhet

alltid som mest harmonisk,
här, där jag kan vara ensam
fast tillsammans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0