träffade elin efter alldeles för lång tid, fick världens finaste julklapp. blev tårögd gång på gång på gång. spelade sedan igenom alla ted gärdestad-låtar vi sjungit med kören och efter det hela beatlesmedleyt också. trots att jag inte kunde ackorden.

saknar svunnen tid, absolut. saknar inte den jag var då.

internet har bråkat hela kvällen, förjävligt när man försöker hålla igång en allvarlig konversation. bra när man skriver jag vill gråta och det inte kommer fram. för jag hatar att vara klängig. är det nog ganska ofta.

och behöver gråta mest hela tiden. av lycka eller sorg. eller av ingentinget.

kan inte.